Människor i "utsatta områden" har stort behov av trygghet

Dagens Nyheter skriver i sin huvudledare i dag om att det planeras för en stor polis­insats i Stockholmsförorterna Tensta och Rinkeby. Den ursprungliga uppgiften som ledarskribenten hänför sig till kommer från Ekot i Sveriges Radio som på tisdagen avslöjade att 50 ­poliser ska läggas till de 25 som i dag finns i det aktuella området. Deras specifika måltavla blir mellan 200 och 300 unga människor som är yrkeskriminella och ”stör ut ett helt samhälle”.

Under förra året besökte jag den sociala insatsgruppen i Spånga/Tensta och träffade då socialarbetare och poliser. Vid ett senare tillfälle var socialarbetarna och poliserna även på besök hos den moderata justitiekommittén i riksdagen. En del av deras verklighetsbeskrivning handlar om hederliga människor, ofta med annan etnisk bakgrund, som lever på gränsen till utanförskap men samtidigt är hårt ansatta av den kriminalitet som finns i området där de bor.

Jag har ju egen yrkeserfarenhet av sådana problem och vet därför att unga kriminella på andra ställen så att säga ”inte kackar i eget bo”. På den tiden kriminaliteten var högre eller kanske till och med betydligt högre i Flemingsberg i Huddinge var utgångspunkten att man inte begår brott i sitt eget område. Jag tyckte då att det var intressant att notera att busskurerna i Flemingsberg aldrig var sönderslagna efter helgerna till skillnad från hur det var efter nästan varje helg i Segeltorp.

Det som skiljer Spånga/Tensta och Rinkeby från mina tidigare iakttagelser är just detta att här begås brotten till mycket stor del lokalt inom det egna området. Människor som bor i de aktuella förorterna – och som i många fall har flytt från förtryck – utsätts för ett lokalt förtryck av de brottsverksamma kriminella ungdomarna.

De utsatta behärskar i många fall inte det svenska språket bra, har knappa inkomstförhållanden och har svårt att göra sig hörda. Dessa människors utsatthet är därför i många avseenden större än för de allra flesta. Precis som ledarskribenten antyder har jag uppfattningen att de flesta som bor i områden som är ansatta av kriminalitet inte alls står i något motsatsförhållande till polisen utan tiger still av den anledningen att de kanske utgår från att polisen inte kan lösa deras trygghetsproblem och - inte minst - att de särskilt av den anledningen inte vill hamna i konflikt med de kriminella ungdomarna.

I ledarartikeln sägs bland annat att när polisinsatser ”kritiseras gör man gärna en poäng av att det är människor med invandrarbakgrund som drabbas oproportionerligt hårt av ökad polisnärvaro. Men samma bakgrund återfinns hos de flesta brottsoffren. Det verkligt stora sveket mot förorterna och deras invånare vore att lämna dem åt sitt öde. Konflikten står mellan de få som lever kriminellt och de många som vill vara i fred."

Just precis detta är även min poäng och slutsatsen efter att ha träffat socialarbetare och poliser i den sociala insatsgruppen i Spånga/Tensta.

Här finns en länk till Dagens Nyheters huvudledare.