Kränkande fotografering - syfte och omfattning

Syftet med förslaget i regeringens proposition om förbud mot kränkande fotografering i vissa fall är att skydda enskilda människors personliga integritet. Skyddet för den personliga integriteten behöver förstärkas.

Den tekniska utvecklingen har på många sätt förändrat människors vardag. Den är betydelsefull i vardagslivet genom att den har gett oss ökad tillgång till olika typer av internettjänster som underlättar vardagslivet. Därutöver har det skapats nya möjligheter för människors yttrande- och informationsfrihet vilken också underlättar och berikar människors liv. Samtidigt har nya möjligheter att missbruka tekniken tillskapats. Ett exempel på detta är så kallad smygfotografering, eller med andra ord fotografering som sker i hemlighet. Tillgänglig rättspraxis bekräftar att det finns brister i skyddet mot kränkande fotografering av enskilda personer.

Vad är det som krävs för att man ska ha gjort sig skyldig till brott enligt det aktuella förslaget?

 

För straffansvar krävs för det första att fotograferingen sker olovligen. Det innebär att fotograferingen sker utan samtycke eller stöd av uttryckliga tillåtande bestämmelser, som till exempel när det gäller allmän kameraövervakning.

För det andra krävs att fotograferingen sker i hemlighet, vilket – på motsvarande sätt som enligt bestämmelsen om olovlig avlyssning – innebär att den tekniska utrustningen, kameran, antingen hålls helt dold för den fotograferade eller att denne i vart fall är omedveten om att den är igång. Det avgörande är om den fotograferade är medveten om fotograferingen eller inte. Fotografering av någon som sover omfattas alltså av bestämmelsen, eftersom den fotograferade då inte uppfattar fotograferingen.

Kränkande fotografering är ett uppsåtligt brott och inte ett brott som någon kan begå ”av misstag”. Om den fotograferade inte uppfattar en helt öppen fotografering trots att han eller hon har möjlighet till det och fotografen har anledning att räkna med att den fotograferade uppfattar fotograferingen, kan man utgå från att det saknas uppsåt till att fotograferingen sker i hemlighet. Det saknas i sådana fall förutsättningar för straffansvar.

För det tredje krävs att smygfotograferingen sker på vissa platser som tillhör den enskildes privata miljö eller som annars är avsedda för särskilt privata förhållanden, det vill säga inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme.

Med bostad menas – på motsvarande sätt som enligt straffbestämmelsen om hemfridsbrott – en lokal eller annan plats där en person bor stadigvarande för en längre tid, liksom en tillfällig bostad, det kan till exempel vara fråga om ett hotellrum, en båthytt eller ett tält. Även ett bostadsrum på ett äldreboende kan anses vara någons bostad. Utrymmen som likställs med toaletter och omklädningsrum kan vara provhytter, duschrum eller bastuutrymmen.

På de platser som precis har nämnts ska en person i normalfallet inte behöva räkna med att bli fotograferad i hemlighet, oavsett vad som fångas på bilden.

Trots att förbudet begränsas till sådan integritetskränkande fotografering som inte ska behöva tålas och bara omfattar olovlig fotografering i hemlighet när den fotograferade befinner sig på någon av de angivna platserna, finns det vissa situationer där den som fotograferar ändå kan anses ha ett berättigat intresse av att göra det.

 
Därför föreslås ett undantag från straffansvar för en gärning som med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.

Sådana omständigheter som att fotograferingen sker som ett led i nyhetsförmedling eller i något annat sammanhang av samhälleligt intresse är av stor betydelse vid försvarlighetsbedömningen. Det kan till exempel gälla fotografering i syfte att granska misstänkta missförhållanden i samhället, eller att säkra bevisning om ett pågående brott för att kunna ge bilden till polisen. Sådan fotografering kan behöva ske i hemlighet för att överhuvudtaget komma till stånd.