Anpassning av förfalsknings- och sanningsbrotten

Regeringen har i dag överlämnat en proposition till riksdagen med förslag till ändringar i straffbestämmelserna om urkundsförfalskning och andra förfalskningsbrott. Propositionen innehåller även förslag till ändringar av vissa av de så kallade sanningsbrotten. Exempel på sanningsbrott är osann försäkran och osant intygande. Syftet med lagändringarna är att åstadkomma en straffrättslig reglering som är anpassad till användningen av handlingar och information i elektronisk miljö.

Med dagens regler är det främst traditionella handlingar i pappersform som utgör urkunder och täcks av straffansvaret för förfalskning. Genom att urkundsbegreppet utvidgas kommer fler handlingar som upprättas, översänds och lagras i elektronisk form att kunna bli urkunder och omfattas av reglerna om förfalskningsbrotten (som finns i 14 kapitlet brottsbalken). Sanningsbrotten (i 15 kapitlet brottsbalken), exempelvis osann försäkran och osant intygande, kommer också enligt förslaget att bli uttryckligen tillämpliga på uppgifter som lämnas elektroniskt.

Förslagen bygger på utgångspunkten att straffskyddet för uppgifter och handlingar som förekommer i elektronisk miljö - t.ex. i ett elektroniskt intyg - bör likna det som gäller för traditionella handlingar. Förslagen syftar till att åstadkomma en ändamålsenlig och så långt möjligt teknikneutral straffrättslig reglering som är anpassad till användningen av handlingar i elektronisk miljö.

Eftersom tillämpningsområdet för de generella reglerna i brottsbalken utvidgas föreslås också att ett antal straffrättsliga särlösningar om elektroniskt uppgiftslämnande i andra författningar upphävs.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. Jag kommer att vara ansvarig för det aktuella ärendet.

Här finns en länk till den aktuella propositionen.

Utkast av fisk – ett bedrövligt slöseri

Europaportalen skriver i dag om EU:s kommande fiskereform. Förhandlingarna om fiskereformen handlar bland annat om förbud mot utkast eller dumpning av fisk.

Enligt uppgifter, som finns att tillgå bland annat hos Naturskyddsföreningen och CFP Reform Watch, är 62 procent av fiskbestånden i Atlanten och 82 procent av bestånden i Medelhavet överfiskade.

EU:s fiskeflotta är den tredje största i världen med i storleksordningen 85 000 fartyg. Att det finns en misstro mot EU och många EU-länder, som bland annat beror på EU:s fiskeavtal med Afrikanska stater, har jag noterat när jag har deltagit i diskussioner inom ramen för World Trade Organisation (WTO).

Jag är sedan förra hösten ledamot i styrgruppen för den parlamentariska delen av WTO-förhandlingarna och det som i sammanhanget är glädjande är att Sverige har bättre renommé än de flesta andra EU-länder. Detta beror på att vi – inte minst i egenskap av ett litet exportberoende land – är anhängare av frihandel. När det sedan gäller fisket är vi också pådrivande för ett förbud mot utkast och ett ekologiskt hållbart fiske. Det sistnämnda är för övrigt något vi också fick igenom skrivningar om i en resolution som beslutades av Interparlamentariska Unionen våren 2011 i Panama City.

Mellan 1995 och 2005 minskade fångsten av fisk i EU med 30 procent. Samtidigt är 65 procent av fisken som konsumeras i EU-länderna importerad.

EU:s skattebetalare betalar varje år motsvarande ett så pass stort belopp som cirka 30 miljarder kronor i bidrag till fisket. 9 miljarder av dessa pengar kommer från EU. I vissa EU-länder är bidragen värda mer än vad fångsterna inbringar. Detta innebär därför också ett uppenbart slöseri med pengar och en finansiering av meningslös utarmning av naturresurser.

Enligt EU-kommissionens beräkningar kastas omkring ¼ av all fisk (23 %) tillbaka.

Utkastförbudet är en av regeringens mest prioriterade frågor inom ramen för de diskussioner som gäller EU:s kommande fiskereform.

Tidigare i år röstade EU-parlamentet i med stor majoritet för att helt förbjuda utkast.

Europaportalen skriver i dag mer om de diskussioner som förs och om olika förhandlingspositioner.

Fängelse och sänkta straff för narkotikabrott

I gårdagens Dagens Nyheter fanns en artikel som redovisade beläggningen på svenska fängelser. En av slutstserna var att allt färre döms till fängelsestraff och detta trots att regeringen drivit igenom flera straffskärpningar. Antalet personer som sitter i fängelse är nu det lägsta på elva år.

I huvudledaren i Dagens Nyheter i dag skriver man också om den minskade beläggningen på fängelserna. Man anger bland annat följande:

”Att Högsta domstolen ändrat praxis rörande narkotikabrott är däremot inte alls ett illavarslande tecken, även om det irriterar justitieministern. Strafftiderna har gått ned efter HD:s vägledande beslut, men det visar tvärtom att rättssystemet fungerar väl.

Tidigare rättspraxis, som innebar att domarna i narkotikabrott i stort sett enbart räknade gram, var inte rimlig. Rättskipning i sådana fall ska inte ske mekaniskt, enligt ett tabellverk, utan varje enskilt fall ska bedömas med hänsyn till omständigheterna.”

Det finns anledning att vara skeptisk mot den nya synen avseende narkotikabrott. Den nya synen skapar även andra problem än det förhållandet att färre sitter av straff för narkotikabrott på våra fängelser. Frågan är för det första om ledarskribenten har insikter i hur det juridiska hantverket ser ut i praktiken. Man kan först fråga sig vad som avses med att ”varje enskilt fall ska bedömas med hänsyn till omständigheterna”.

För det första är det i och för sig självklart att varje enskilt fall ska bedömas med hänsyn till omständigheterna. En mycket väsentlig omständighet i det sammanhanget är den aktuella mängden narkotika. Att denna omständighet skulle vara mindre bestämmande för straffet än någon form av finlirande med uppsåtet, det vill säga brottets subjektiva sida, framstår enligt min mening som mindre genomtänkt. … Hur avgör man vilket uppsåt någon har haft när man ska bedöma en brottslig gärning? Svaret är att det är de objektiva omständigheterna som ger vägledning om vad som varit gärningsmannens uppsåt. Därför … återigen mängden narkotika borde även med detta synsätt ha betydelse för bedömningen.

Kortfattat kan man säga att det är rimligare att utgå från den skada som ett visst antal doser narkotika – motsvarande den aktuella mängden narkotika – kan förorsaka än ett finlirande med gärningsmannens avsikter och uppsåt. I den allmänna liberaliseringsandan är det naturligtvis allvarligt att Högsta domstolen sänkt straffvärdet för narkotikabrott på det sätt som har skett. Detta påverkar i sin tur också negativt narkotikapolisens möjligheter att erhålla beslut om straffprocessuella tvångsmedel som telefonavlyssning.

 

Carl Bildt (M) sade, under sin tid som statsminister, att "den som säljer narkotika säljer död". Jag är benägen att hålla med.  

Bättre för brottsoffer

Förra veckan ägde den så kallade brottsofferveckan rum. I fredags, som var den internationella brottsofferdagen, presenterade justitieminister Beatrice Ask (M) därför några förslag från den moderata trygghetsarbetsgruppen i en debattartikel i Expressen. Förslagen tar sikte på brottsoffer.

 

Vårt rättssystem är beroende av att brott anmäls och framförallt att målsägande och vittnen medverkar i utredningarna. Detta är helt nödvändigt för att gärningsmän som begått olika typer av brott ska kunna lagföras. Detta kräver i sin tur att rättsväsendets myndigheter och domstolarna har en medvetenhet om de brottsdrabbades behov och reaktioner och att de drabbade möts med medkännande och professionalism.

 

Polisens ansvar för att informera den som har anmält ett brott om hur ärendet utvecklas borde vara en självklarhet. Att få veta vad som händer i ett ärende där man själv är part skapar förtroende. Tyvärr sker det inte alltid.

 

Den moderata trygghetsarbetsgruppen vill därför införa en underrättelsegaranti för målsägande i sådana fall där det finns en misstänkt gärningsman. Alla målsägande som anmäler brott bör med en sådan garanti inom en månad underrättas om hur ärendet fortskrider.

 

En framgångsrik brottsbekämpning handlar inte bara om att angripa brottsligheten utan även dess orsaker. Att färre brott begås medför färre brottsoffer. Att minska brottsligheten är det bästa sättet att öka tryggheten. För detta ska kunna ske krävs det ett samordnat och målinriktat arbete från såväl rättsväsendets olika delar som från andra myndigheter, ideella organisationer, enskilda och näringsliv.

 

En stor del av det brottsförebyggande arbete måste ske på lokal nivå, där man bäst känner till problemen. Brottsförebyggande arbete innefattar bland annat åtgärder inom skolan och socialtjänsten. Det kan handla om insatser mot missbruk av alkohol och narkotika samt åtgärder inom bostads- och arbetsmarknadspolitiken. Det kan också handla om att utnyttja frivilliga krafter eller om att förbättra och försköna brottsutsatta platser.

 

Den moderata trygghetsarbetsgruppen har dessa – bland många andra – konkreta förslag:

 

1. Att det ska öppnas fler lokala poliskontor i brottstyngda områden. En stor del av brottsligheten är lokal. Polisen måste därför finnas närvarande lokalt. I en del brottstyngda områden måste den lokala närvaron förstärkas.

 

2. Att polisen i större utsträckning ska dra nytta av frivilliga insatser. Frivilliga krafter kan bidra till att öka tryggheten, vilket det redan i dag finns goda exempel på. I Stockholm finns volontärer tillgängliga per telefon så att den som känner sig otrygg kan ringa när hon eller han exempelvis ska gå från tunnelbanan en sen kväll.

 

Rent konkret går det till på följande sätt: Volontären talar med vederbörande tills denne har kommit hem till bostaden. Vi vill att polisen i ökad utsträckning använder sig av frivilliga insatser.

 

3. Vi uppmuntrar till trygghetsvandringar och trygghetsmätningar.

 

Vi vill att kommuner genomför trygghetsvandringar för att identifiera otrygga miljöer, där säkerheten sedan kan höjas med exempelvis bättre belysning och andra relevanta åtgärder. Vi anser att det också kan vara bra om kommuner att genomför trygghetsmätningar för att på så sätt kunna identifiera otrygga platser och för att därefter vidta åtgärder för att öka tryggheten.

 

Här finns en länk till debattartikeln. 

Polisens utlänningskontroller i tunnelbanan

Under några dagar har frågan om polisens kontroller i tunnelbanan av personer som misstänkts vistas i landet utan tillstånd varit föremål för uppmärksamhet. Utgångspunkten har från vissa håll har i praktiken varit att polisen inte ska göra några inre utlänningskontroller.

Sverige har en human och generös, men reglerad flyktingpolitik. Just nu är det många människor som väljer att söka asyl i Sverige och därför blir situationen ansträngd för Migrationsverket och för många kommuner.

För att långsiktigt kunna bibehålla den - inte minst i jämförelse med många andra europeiska länder - generösa flyktingpolitik som vi har i dag krävs också att de personer som, efter en rättssäker prövning, inte bedöms ha behov av skydd återvänder till sina hemländer.

Polisen utgör en del av det så kallade REVA-projektet (som står för Rättssäkert och Effektivt VerkställighetsArbete). Projektet är ett resultat av att Regeringen under de senaste åren har ställt tydliga krav på Migrationsverket, Polisen och Kriminalvården att effektivisera arbetet kring av- och utvisningsbeslut. I en rättssäker asylprocess är det viktigt att det finns ett tydligt slut, antingen genom att den asylsökande beviljas uppehållstillstånd eller genom att vederbörande återvänder. Om personen i fråga har bedömts sakna asylskäl bör ett återvändande ske så snabbt som möjligt, inte minst av humanitära skäl.

Den som har sökt asyl och fått ett beslut ska följa det – även om det innebär att han eller hon ska lämna landet. Migrationsverket ska underlätta detta. Om den som fått ett avslagsbeslut inte vill följa beslutet lämnas frågan över till polisen. Detta gäller även personer som inte har varit i kontakt med svenska myndigheter, det vill säga personer som valt att inte söka asyl.
 

För att säkerställa att personer inte vistas i Sverige utan tillstånd får polisen genomföra inre utlänningskontroll med stöd av utlänningslagen. Kontroller är och ska vara ett naturligt inslag i det vardagliga polisarbetet. Självklart ska polisen noga följa de regler som finns när de utför dessa kontroller. Att det arbetet utförs är viktigt för att Sverige också i framtiden ska kunna ha en human asylpolitik.

Polisen i Stockholms län skriver följande på sin hemsida med anledning av den nu aktuella debatten:

"Polisens kontroller
Inre utlänningskontroller får aldrig ske enbart på grund av en persons utseende, språk eller namn. En inre utlänningskontroll förutsätter en grundad anledning och objektiva omständigheter, till exempel spaningsuppgifter, den enskilde polismannens iakttagelser eller annan tillförlitlig information. Kontroll får även ske i samband med frihetsberövande, brottsutredning eller trafikkontroll. Det gäller också när personer gör sig skyldiga till ett ordningsbrott."

Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, SVT

 

 

 

 

 

 

 

Våld och hot i arbetslivet

I onsdags medverkade jag under ett seminarium anordnat av stiftelsen Tryggare Sverige. Temat för det aktuella seminariet var "Våld och hot i arbetslivet". I anslutning till seminariet presenterades en kartläggning av våld och hot på Försäkringskassan. Andra frågor som aktualiserades var situationen för den som driver en bensinstation. I den delen belystes särskilt problemet med personer som smiter efter tankning och svårigheten att få sådana personer lagförda. Slutligen talades det om sitationen för den som bedriver verksamhet i tunnelbanan; närmare bestämt MTR.

Efter seminariet blev jag intervjuad. Intervjun finns att tillgå på Tryggare Sveriges hemsida.

Skarpare åtgärder mot organiserad brottslighet

Regeringen har i dag gett en skärskild utredare i uppdrag att analysera om det straffrättsliga regelverket på vissa särskilt angivna områden kan skärpas för att på ett mer effektivt sätt motverka organiserad brottslighet. Utredaren ska bland annat överväga om

 kriminaliseringen av brott på försöks-, förberedelse- och stämplingsstadiet bör utvidgas,

 straffskalan för förberedelse och stämpling bör förändras,

 straffansvaret för underlåtenhet att avslöja respektive hindra brott bör skärpas för personer som har anknytning till den brottsliga verksamhet där brottet har begåtts och

 det, för några brott som är vanligt förekommande inom organiserad brottslighet, finns skäl att införa omständighetr som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt eller se över eller komplettera befintliga omständigheter.

Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 2014.

Mer om "kronvittnen"

Diskussionen om Moderata trygghetsarbetsgruppens förslag om så kallade kronvittnen fortsätter på flera ledarsidor i dag. Ett viktigt påpekande i sammanhanget är att flera kritiker i gårdagens nätartiklar och dagens papperstidningsartiklar - såsom Roberth Nordh och Leif Silbersky - verkar utgå från att det är någon form av "plea bargaining-system" efter amerikanska mått som har föreslagits. Så är ju inte fallet. Den som faktiskt plockade upp poängen med förslaget var, såvitt jag kunde se, Sven-Erik Alhem.

Med tillämpning av dagens regler finns det en mycket liten möjlighet att få strafflindring av så kallade billighetsskäl om man bidrar till utredningen av brott. Förslaget innebär en utredning av möjligheterna att utöka möjligheten att medge strafflindring i vissa fall.

Sydsvenskans huvudledare behandlar den aktuella frågan. Man noterar särskilt följande: "Och som Anti Avsan (M), ledamot i justitieutskottet, också påpekade i P1-morgon: vittnesmål och uppgifter från personer som själva är inblandade i kriminella aktiviteter måste alltid behandlas med särskild skepsis av domstolarna. "

Ledaren i Dagbladet behandlar också förslaget. Rubriken ger uttryck för den självklara och mycket viktiga rättsliga grundprincipen att det är viktigt att döma skyldiga men än viktigare att inte döma oskyldiga. Denna grundprincip hade kunnat uttryckas ännu starkare till förmån för att oskyldiga inte ska dömas.

Ledaren i Helsingborgs Dagblad intar en positiv inställning till förslaget: Man skriver bland annat följande:

"I P1-morgon i går utvecklade Anti Avsan (M), ledamot i justitieutskottet, idén. Han menade att förslaget inte är lösningen på alla problem, men att det kan bidra till framsteg i kampen mot organiserad brottslighet. De uppgifter som lämnas ska styrkas med annan bevisning, och därför äventyras inte rättssäkerheten, resonerar Avsan.

Avsan drog också uppmärksamhet till betydelsen av avhopparverksamhet, och behovet av att förstärka personskyddet för den som utsätts för hot.

Det är rätt att söka efter åtgärder som borgar för både effektivitet och rättssäkerhet."

"Kronvittnen"

Jag har i dag diskuterat frågan om så kallade kronvittnen ska införas i Sverige. Den Moderata trygghetsarbetsgruppen har genom justitieminister Beatrice Ask (M) presenterat ett sådant förslag tidigt i morse. Jag har uttalat mig i frågan i P1-Morgon där jag debatterade med advokaten Johan Eriksson. Därefter har jag uttalat mig i P1 Morgonekot och i någon senare upplaga av Ekot. Här är ytterligare en annan upplaga av Ekot.

Förslaget motiveras på följande sätt: För att underlätta utredningen av brott bör det övervägas om gärningsmän som under vissa förhållanden bidrar till att utreda brott de själva är inblandade i kan få viss reduktion av det straff som annars hade ådömts honom eller henne. Detta under förutsättning att en reduktion av straffet inte kan uppfattas som stötande eller anses förringa något väsentligt motstående intresse.

Sänkt straff skulle även kunna komma i fråga när en gärningsman under vissa förhållanden har bidragit vid utredningen av allvarlig brottslighet som andra misstänks för. Allvarlig brottslighet som till sin karaktär är organiserad är ofta svårutredd eftersom många som kommit i kontakt med sådan brottslighet inte vågar eller vill berätta om den. Den som bidrar till att sådan allvarlig brottslighet klaras upp bör i vissa fall kunna få ett mildrat straff för sin egen brottslighet. Liknande möjligheter finns i våra grannländer Danmark och Norge

Ett antal tidningar har skrivit om kronvittnesförslaget under dagen. Denna uppräkning av olika tidningar är inte uttömande.

Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet, GP, Helsingborgs Dagblad, Västerbottens-Kuriren, Skånskan.se, Skånskan.se (annan variant), Norrköpings Tidningar, Norrbottens-Kuriren, Helagotland.se, Laholms Tidning.se, Kristianstadsbladet, UNT.se, Ystads Allehanda, Metro

Utökad beredskap mot terrorism

I dag skriver Svenska Dagbladet om ytterligare ett av förslagen från Moderaternas trygghetsarbetsgrupp (där jag också är ledamot). I artikeln står bland annat följande.

"För att förebygga attacker har Säpo fått utökade resurser. Men nu vill justitieminister Beatrice Ask (M) ta ytterligare ett steg för att skärpa beredskapen mot terrorhandlingar. Hon är ordförande i den arbetsgrupp i Moderaterna som har till uppdrag att vässa partiets rättspolitik. Ett av förslagen är att nationella insatsstyrkan, som är en del av Rikskriminalpolisen, ska förstärkas. ...

– Det är ingen hemlighet att det finns önskemål från flera håll om att utöka styrkans storlek. Vi har diskuterat det här fram och tillbaka, och menar att det är rimligt att bygga vidare på den förmåga som styrkan har, och säkerställa att den får mer kraft än i dag, säger Beatrice Ask. ...

På en pressträff i dag berättar Bengt Svenson, rikskriminalchefen Klas Friberg och Säpochefen Anders Thornberg vilka lärdomar den svenska polisen har dragit av den norska 22-julikommissionen, som tillsattes efter Anders Behring Breiviks terrorattentat i Oslo och på Utøya sommaren 2011. Moderaternas arbetsgrupp har redan tagit intryck av terroristdåden. ”Det är viktigt att insatsstyrkan har tillräcklig kapacitet för att kunna verka på flera platser samtidigt”, skriver M-gruppen."

Efter att ha varit ansvarig för väsentliga delar av Stockholmspiketens utbildning under tiden innan det fanns en nationell insatsstyrka inom polisen är det inte svårt att inse vad som krävs för att Sverige ska kunna hålla en tillräcklig beredskap för att kunna lösa de uppgifter som polisen kan ställas inför.

Under ett seminarium som jag deltog i under 1980-talet, då även företrädare för andra länders specialstyrkor medverkade, sade Israeliska försvarets dåvarande chefspsykolg Ben Shalit att den viktigaste utgångspunkten för att kunna lösa svåra uppgifter måste vara att (fritt översatt till svenska) vara förberedd för det oförberedda. Detta innebär i sin tur högt ställda krav på den personal som kan ianspråktas vid sådana tillfällen och att dessa har "tillräckligt många verktyg i verktygslådan" för att kunna lösa alla problem man ställs inför. Med andra ord handlar det om att besitta den kompetens och de förmågor som erfordras.

Samtidigt är det viktigt att den som har ledningsansvar för operativ verksamhet binder så lite personal som möjligt för specifika uppgifter för att kunna behålla goda möjligheter att agera utifrån olika utfall när det gäller händelseutvecklingen. Här har även numerären betydelse.                      

Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter

Narkotika ett hot mot global stabilitet

Narkotikahandel och smuggling har blivit ett alltmer omfattande och svårbekämpat globalt problem. Narkotikaframställning, smuggling, distribution och försäljning har utvecklats till en omfattande kriminell verksamhet som på många håll har industriell karaktär. Narkotikan korsar gränser och utgör ett växande hot mot stabilitet och säkerhet i många länder med bräckliga demokratier.

Inget land kan bekämpa narkotikahandeln på egen hand och i alla länder påverkas människor och samhällsstrukturer mer eller mindre. Alla länder är beroende av regionalt och internationellt samarbete i kampen mot narkotika och organiserad brottslighet. Detta är för övrigt ett prioriterat område för FN.

Vi parlamentariker som har internationella uppdrag har ansvaret för den rättsliga ramen i våra respektive hemländer och det är viktigt att vi som företrädare för befolkningen i våra länder också bidrar till att värna förutsättningarna för fungerande demokratier runt om i världen.

Brottsförebyggande insatser som syftar till åtgärder mot den globala narkotikahandeln är nära anknutna till kampen mot korruption, fattigdomsbekämpning och kampen för mänskliga rättigheter. I länder där växter för narkotikaframställning odlas i stället för matgrödor måste alternativa utvecklingsprojekt sättas i gång. Ett exempel kan vara att hjälpa små bönder på landsbygden för att minska sitt beroende av inkomster från opiumvallmo och kokabuskar.

Min avsikt är att föra upp denna fråga på Interparlamentariska Unionens agenda senare i vår.

Nej till samtyckesrekvisit i sexualbrottslagstiftningen!

I går deltog jag i två interpellationsdebatter i Riksdagens kammare. Den första handlade om "Ett förstärkt konsumentskydd för skadelidande vid trafikolyckor" och berörde delvis processrättsliga regler; närmare bestämt reglerna om rättegångskostnadsansvar i 18 kap. rättegångsbalken. Den andra interpellationsdebatten handlade om "Införande av samtyckeskrav" i sexualbrottslagstiftningen.

Jag ska uppehålla mig vid frågan om samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftningen. I den interpellationsdebatten framförde jag bland annat följande:

"Sexualbrott tillhör rent generellt de brott som är mest svårutredda och svårbevisade. Det grundar sig på att det ofta saknas direkta vittnesiakttagelser och teknisk bevisning till stöd för åtalet. I en rättsstat är det väldigt viktigt att oskyldiga inte döms, och det är grundprincipen. Det är mycket viktigare att oskyldiga inte döms än att skyldiga går fria. Trots detta är det naturligtvis oerhört angeläget att skyldiga döms, men det får inte leda till att man gör avkall på beviskravet. Och beviskravet är, precis som Gunvor G Ericson nästan korrekt benämnde, att det ska vara ställt utom rimligt tvivel eller styrkt i brottmål."

Målsägandens ställning i exempelvis våldtäktsmål blir väldigt svår av just det skälet att det ofta saknas annan bevisning än målsägandens egna uppgifter. Därför måste det ske en prövning av målsägandens trovärdighet. Man måste i princip gå igenom en checklista (som tidigare kallats Gregows katalog efter det tidigare justitierådet Torkel Gregow) för att se om det - av någon anledning - finns anledning att inte fästa avseende vid målsägandens uppgifter.

Frågan är om om samtycke är lösningen på den problematik som vi kan se i dag? Vad är samtycke, till att börja med, som begrepp?

"Det framgår av utredningen som ligger till grund för det som så här långt har blivit en lagrådsremiss, att samtycke i sig är ett innehållslöst begrepp som olika personer kan ha olika uppfattning om vad det innebär. Det är inte bara så att man har olika uppfattning om vad begreppet samtycke innebär, för det är svårt att ge det en legaldefinition utan vidare."

Vad är det som är samtycke i en verklig situation? Vad uppfattar människor som samtycke? Måste det manifesteras genom ett tydligt ja, i princip som en del säger, att man ska ingå ett avtal? Nej, det måste kanske korrespondera med andra regler som finns i brottsbalken, till exempel samtycke som ansvarsfrihetsgrund. I den regeln ställs det inte något krav på att det ska framställas samtycke i någon särskild form, utan det är tillräckligt att det sker ett så kallat tyst samtycke eller ett inre samtycke

Om samtycke blir väldigt viktigt i exempelvis en våldtäktsprocess blir det en ökad fokusering på målsäganden, nämligen: Vad har - om jag i det här fallet ska utgå från interpellationen - hon gjort för att det ska framgå att hon har samtyckt eller inte samtyckt.

Invändningen från den tilltalade kommer ofta att bli att det föreligger samtycke, och då ska invändningen prövas. Då faller frågan på målsäganden som kanske befinner sig i en väldigt besvärlig situation sedan tidigare, med tanke på allting annat som är aktuellt att pröva.

Även Sexualbrottsutredningen hade ett antal olika skäl som invändning mot att införa en samtyckesreglering. De anförde, förutom fokuseringen på målsäganden, tillämpningssvårigheter, att kravet på tvång redan är uttunnat, brottsbalkens systematik, risken att tunna ut styrkan i våldtäktsbegreppet, svårigheten att definiera samtycke, den språkliga synpunkten men också intresset av att behålla en gemensam rättstradition i Norden.

Europakonventionen eller Bulgariendomen ställer inga krav på att det explicit ska införas en samtyckesreglering. Dessutom är frågan om samtycke redan en del av bedömningen med en tvångsreglering (vilket också påpekades av Sexualbrottskommittén) Därför finns frågan med i bedömningen om det är relevant.

I betänkandet sexualbrottslagstiftningen - utvärderingen och reformförslag (SOU 2010:71) talar man om ett ökat fokus på målsäganden i processen och svårigheter att definiera vad samtycke är och att skilja giltiga samtycken från ogiltiga. Man talar vidare om osäkerheten kring samtyckets och det bristande samtyckets form, sambandet med räckvidden i kriminaliseringen, orimliga förväntningar på fler fällande domar och ökad risk för sexualmoralism.

Detta är några av skälen till att regeringen inte har gått vidare med ett samtyckesrekvisit i sexualbrottslagstiftningen.

Här finns en länk till Riksdagens hemsida där man kan se debatten eller läsa de olika anförandena i Riksdagens protokoll.

Debatt om arvsrätt i P1-morgon

I går morse medverkade jag i P1-morgon för att - återigen - diskutera arvsrätt och närmare bestämt om det är rimligt att ta bort reglerna om laglott så att bröstarvingar ska kunna göras arvslösa. Jag har diskuterat denna fråga i P1 vid två tidigare tillfällen. I anslutning till dessa två tidigare tillfällen har jag också bloggat om frågeställningarna. Här och här finns länkar till mina tidigare blogginlägg. Vidare finns här en länk till ytterligare ett blogginlägg som avser den aktuella frågeställningen.

Här nedan finns ingressen till gårdagens debatt:

"Ska barnen alltid ha rätt till arv när föräldrarna dör? eller ska föräldrar kunna göra sina barn arvslösa? Frågan har blivit aktuell igen sen centerpartisten Johan Linander nu beslutat att ta strid för att behålla det kontroversiella förslaget i Centerns idéprogram, trots att Annie Lööf tagit avstånd från det. Debatt mellan Johan Linander, vice ordförande i Riksdagens justitieutskott och Anti Avsan, rådman och moderat ledamot i justitieutskottet."

Här finns en länk till det aktuella inslaget.

Det som föranledde den aktuella debatten var bland annat följande artikel i Svenska Dagbladet - med rubriken "Arvsrätt ny strid i Centern" - i vilken Johan Linander har tagit ställning för ett av de så kallade kontroversiella förslagen i Centerns utkast till idéprogram.

Jag har naturligtvis inga synpunkter på hur Centerpartiet kommer att hantera de aktuella förslagen och vilket som blir deras ställningstagande. I sak anser jag dock nu som tidigare att förslaget inte är genomtänkt.

I dag har Centerpartiets partistyrelse meddelat att förslaget om arvsrätt har strukits ur partistyrelsens förslag till nytt idéprogram.

DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, Dagens Industri, SVT, Sveriges Radio

Kränkande fotografering

Regeringen har i dag lämnat en proposition till riksdagen med bland annat förslag till ett nytt brott i brottsbalken - kränkande fotografering.

Regeringens förslag innebär bland annat följande.

En ny straffbestämmelse om kränkande fotografering införs.
 

För straffansvar ska det krävas att fotograferingen sker olovligen. Det innebär att den    måste ske utan samtycke eller stöd av uttryckliga tillåtande bestämmelser.
 

Dessutom ska det krävas att fotograferingen sker i hemlighet för den fotograferade. Det kan bero på att kameran har dolts eller på att den fotograferade inte är i stånd att uppfatta fotograferingen, till exempel för att han eller hon sover.
 

Slutligen ska den fotograferade befinna sig på en plats som tillhör hans eller hennes privata miljö eller som annars är avsedd för särskilt privata förhållanden, det vill säga inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme. I normalfallet ska man alltså helt enkelt inte behöva räkna med att bli smygfotograferad på dessa platser.
 

Det föreslås ett undantag från straffansvar för en gärning som med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Sådana omständigheter som att fotograferingen sker som ett led i nyhetsförmedling eller i något annat sammanhang av samhälleligt intresse bör vara av stor betydelse vid den bedömningen.
 

Straffet föreslås vara böter eller fängelse i högst två år.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.

Jag kommer att ansvara för ärendet i Justitieutskottet.

Här finns en länk till propositionen.

Sociala mediers betydelse för demokratiutveckling

I morgon bitti anordnar den svenska delegationen till Interparlamentariska Unionen ett seminarium om användandet av sociala medier. Seminariet äger rum mellan kl. 08.00 och 09.00.

Seminariets övergripande frågeställning är följande: Är ett fritt och öppet Internet en mänsklig rättighet – eller behövs det mer riktlinjer och uppförandekoder?

Seminariet presenteras på följande sätt:

"Tema
Sverige är starkt engagerat för ett fritt och öppet Internet och ser det som en mänsklig rättighet, ett verktyg för att öka medborgarnas engagemang och därmed stärka demokratin. Det finns dock röster som menar att användandet av sociala medier bör regleras och att riktlinjer och uppförandekoder bör införas. Denna diskussion finns även i riksdagen. Har parlamenten rätt att reglera användandet av sociala medier vid parlamentariska möten eller kan det ses som censur?

Bakgrund
Balansgången är smal mellan rätten till yttrandefrihet å ena sidan och behovet av ansvarskrävande gentemot medier, journalister och användare av sociala medier å andra sidan. Riksdagens IPU-delegation kommer vid IPU:s församling i Quito, under mars 2013, att diskutera detta ämne och en resolution kommer att antas. Behövs regler och riktlinjer för att kunna utkräva ansvar gentemot medier i allmänhet men även mot användare av sociala medier i synnerhet? En diskussion om ”mobilförbud” vid vissa möten i riksdagen har tidigare aktualiserats.

 

Inledare

Olof Ehrenkrona, ambassadör och författare, ”MR Online”

 

Yasmine El Rafie, journalist och utvecklingsredaktör för sociala medier på Sveriges Radio, medlem av Journalistförbundets Yttrandefrihetsgrupp

 

Moderator

Anti Avsan (M), ordförande för den svenska IPU-delegationen

 

Program

7:45 Kaffe
8:00 Anföranden och frågor
8:30–09:00 Diskussion

Förslag till ny kameraövervakningslag

Regeringen har föreslagit att en ny kameraövervakningslag ska ersätta 1998 års lag om allmän kameraövervakning och vissa bestämmelser i personuppgiftslagen. Genom att bestämmelserna - enligt förslaget - samlas i en enda lag blir reglerna mer överskådliga och lättillgängliga.

Utgångspunkten ska även i fortsättningen vara att det krävs tillstånd vid övervakning av platser dit allmänheten har tillträde, till exempel när det gäller gator och torg. Tillstånd till kameraövervakning ska ges om intresset av övervakningen väger tyngre än integritetsintresset.

En nyhet är att det uttryckligen anges att vikt ska fästas vid om ändamålet med övervakningen är att avslöja eller utreda brott samt om teknik som främjar skyddet av enskildas personliga integritet används. I den föreslagna lagen skapas större utrymme för kameraövervakning utan krav på tillstånd, bland annat i butiker, i tunnelbanan och i parkeringshus. Sådan övervakning ska  stället vara tillåten efter anmälan.

För övervakning på platser dit allmänheten inte har tillträde ska det inte heller i fortsättningen krävas tillstånd. I förslaget tydliggörs när sådan kameraövervakning får ske. För rent privat övervakning, till exempel i hemmet, ska den nya lagen inte gälla.

För att förstärka integritetsskyddet införs en skadeståndsbestämmelse som ger enskilda rätt till ersättning vid överträdelser av lagen. I samma syfte stärks sekretesskyddet och kraven på säkerhet för inspelat material. Datainspektionen får en central tillsynsroll i syfte att göra länsstyrelsernas praxis mer enhetlig.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.

Här kan en intressant jämförelse göras med motsvarande regler i USA. Där är utgångspunkten att det är fritt att kameraövervaka allmänna platser med motiveringen att det inte finns några krav på integritetsskydd där, eftersom vem som helst kan se den som rör sig på allmän plats. Jag måste säga att jag är anhängare av den modell vi har i Sverige. Vem som helst ska inte kunna bli dokumenterad på allmän plats utan att det finns goda skäl för det. Även om regeringens förslag innebär större möjligheter att bevaka vissa platser värnas integritetsskyddet avseende enskilda personer.

Här finns en länk till en lagrådsremiss som avser det aktuella förslaget.

Medicinsk marijuana gynnar knarkkartellerna

Efter en veckas uppehåll i bloggandet är jag nu tillbaka efter en studieresa (med Justitieutskottet) till Los Angeles i Kalifornien. Min avsikt är att skriva några inlägg här på bloggen om intrycken från alla våra studiebesök och möten.

Jag ska börja med frågan om så kallad medicinsk marijuana.

I Sverige ser vi en tilltagande liberal strömning när det gäller narkotikamissbruket. Företrädare för intresseorganisationer för olika typer av narkotikamissbrukare gör i många fall gällande att narkotika inte skulle vara speciellt farligt för "brukaren" och till och med att viss narkotikanvändning skulle kunna medföra olika former av postiva - och medicinskt önskvärda - effekter.

Man kan nog med visst for säga att alla typer av narkotika medför fysiologiska och psykiska effekter. I vissa fall är effekterna även medicinskt motiverade, som exempelvis morfin för smärtlindring, inom sjukvården, men hur är det då med medicinsk marijuana som är tillåtet på delstatsnivå i Kalifornien och i vissa andra delstater i USA?

På federal nivå är marijuana förbjudet och det pågår, som inom en del andra områden, en kamp mellan regelverken på de olika nivåerna. Enligt några detectives vid Los Angeles Police Departements (LAPD) Drug Division är allt "snack om marijuanans positiva effekter" mest struntprat. Om man fått en ordination är det lätt att gå till en dispensary för att köpa marijuana. Å andra sidan går det i många fall också att köpa annan narkotika där.


Exempel på en skylt som stod utställd på strandpromenaden i Venice beach, Los Angeles.

Bilden avseende problemen med marijuana är entydig mellan LAPD, FBI och US Customs and Border Protection. I Mexico finns det ett förhållandevis stort antal knarkkarteller och basen i deras verksamhet är marijuana. Mellan knarkkartellerna pågår krig. Det handlar om makt, inflytande, marknader och territorium. I det kriget har någonstans mellan 60.000 och 100.000 människor dödats. Leveranser av narkotika och brottsligheten kommer att fortsätta så länge marijuana används av människor. Detta oavsett om leveranserna sker till en illegal marknad eller till så kallade dispensaries. I de delstater där dispenserys förekommer hotas och mutas tjänstemän och politiker i syfte att fler dispensaries ska tillåtas. På så sätt kan marknaden för knarkkartellerna utökas.

I San Diego ingrep District Attorney mot de dispensaries som fanns där genom att hävda att dessa stred mot reglerna om zooning (ungefär detaljplaneregler eller områdesbestämmelser som i Sverige finns i plan- och bygglagen). Många skrattade åt detta men District Attorney fick stöd av US Attorney, som agerar med utgångspunkt från federala regler. US Attorney skickade förelägganden, till de fastighetsägare som hyrde ut till dispensaries, med innebörd att fastighetsägarna skulle se till att dessa marijuana-dispensaries avvecklade sin verksamhet annars skulle fastigheterna förverkas. Detta resulterade i att det inte längre finns några dispensaries kvar i San Diego. Verksamheten upphörde dock inte utan bedrivs numera genom att marijuanan levereras hem till "de behövande".

Exempel på annons avseende hemleverans av marijuana i en gratistidning (motsvarande Metro) i San Diego.

Kampen mot medicinsk marijuana fortsätter åtminstone på federal nivå i USA. Utifrån vårt svenska ofta ganska naiva perspektiv - utan bakgrundskunskaper om vad narkotikahanteringen kostar i form av människoliv och lidande - finns det en del lärdomar att dra. Till detta kan läggas att det under den konferens som World Forum Against Drugs (WFAD) anordnade i Munchenbryggeriet i Stockholm förra våren presenterades statistik som visade att missbruket av marijuana och cannabis ökat kraftigt på platser där medicinsk marijuana varit tillåtet på delstatsnivå.

Skärpningar i vapenlagstiftningen

Utredningen om skärpningar i vapenlagstiftningen lämnade i torsdags sitt betänkande Skärpningar i vapenlagstiftningen (SOU 2013:7).

Rektorn för polishögskolan Doris Högne Rydheim har som särskild utredare haft uppdraget att analysera vissa frågor om skjutvapen och ta ställning till behovet av författningsändringar i vapenlagstiftningen.

Utredningen föreslår bland annat följande:

- Straffmaximum för grovt vapenbrott höjs och straffskalan för grovt vapenbrott delas upp i grovt vapenbrott, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år, och synnerligen grovt vapenbrott, fängelse i lägst två och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är synnerligen grovt ska särskilt beaktas om innehavet har avsett ett stort antal vapen.

- Tillstånd att inneha helautomatiska vapen får endast meddelas för samlingsändamål.

- Tillstånd att inneha halvautomatiska kulgevär för målskytte får inte meddelas för vapen som kan laddas med mer än sex patroner.

- Vapenmagasin ska jämställas med skjutvapen vid tillämpning av vapenlagen och den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning får utan särskilt tillstånd inneha magasin till vapnet.

- Det ska införas ett nytt system för prövning av föreningar för jakt eller målskytte. Prövningen ska göras i två led, dels i ett auktorisationsförfarande och dels i tillståndsärendet.

- Intyg över aktivitet och skjutskicklighet ska lämnas av styrelsen i en auktoriserad förening eller i en ansluten förening.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.