tisdag 30 november 2010

Replik till jagvillhabostad.nu

Jagvillhabostad.nu frågar i en artikel på sin hemsida vad jag menar med något som jag har skrivit på min blogg; nämligen att ”[u]tgångspunkten för de genomförda reformerna har varit att hushållens behov och önskemål ska vara styrande för hur bostadsbeståndet utvecklas”.

Vad jag menar är att utbudet av olika boendeformer, exempelvis hyresrätter, borde svara mot vad som efterfrågas och att Alliansregeringen och riksdagen genom flera reformer har tagit tydliga steg i den riktningen.

Det är ett faktum att det råder bostadsbrist på många ställen i Sverige och att det efterfrågas hyresrätter. Detta visar sig också i de siffror som jagvillhabostad.nu hänvisar till och genom de bostadsköer som finns i vissa kommuner. Det finns uppenbarligen en efterfrågan på hyresrätter (och andra boendeformer) vilket är signaler som borde leda till ökat byggande.

Vilken är då politikens roll i detta? På riksplanet kan politikerna, genom lagstiftning, skapa goda förutsättningar och ett ramverk för fastighetsföretag att även långsiktigt äga och förvalta hyresbostäder. På den punkten sker det en tydlig förbättring genom att nya reglerna för hyressättning träder i kraft vid årsskiftet. På kort sikt handlar det även om att göra det mer attraktivt att hyra ut bostäder i andra hand.

På det kommunala planet har man både möjligheter och ett ansvar att se till att det byggs fler bostäder, såväl hyresrätter som andra typer av bostäder.

Även bygg- och fastighetsbranschen har ett ansvar för att bidra till att det byggs hyresrätter, som dessutom håller en prisnivå (hyresnivå) som också yngre människor kan klara av. Produktionskostnaderna i Sverige är långt högre än genomsnittskostnaderna i Europa. Här ligger det en stor utmaning och en hel del att göra för byggföretagen.

Jag kan konstatera att vi inte på långt när kommer att lösa bostadsbristen under den närmaste tiden efter årsskiftet, trots de nya reglerna för hyressättning som träder i kraft den 1 januari 2011. Exakt hur lång tid det kommer att ta innan bostadsmarknaden kommer att vara i balans är omöjligt att säga. Det går inte heller att säga när den efterfrågan av hyresrätter som finns kan tillgodoses på en rimlig nivå. Vad som däremot är säkert är att Alliansregeringen och riksdagen har skapat bättre förutsättningar för att fler hyresrätter ska kunna byggas.

Dagens situation bygger på en tidigare misslyckad bostadspolitik under en lång följd av år, vilket illustreras tydligt av att det under de senaste 20 åren har byggs ungefär hälften så många bostäder per capita i Sverige jämfört med våra nordiska grannländer.

söndag 28 november 2010

Bostadspolitisk interpellationsdebatt

I fredags var det bostadspolitisk interpellationsdebatt. Frågan handlade återigen bland annat om bostadssubventioner. Det var vänsterpartisten Amineh Kakabaveh som hade interpellerat civil- och bostadsministern Stefan Attefall. Här nedan finns några delar av mina två anföranden.
Den politiska uppfattningen ska inte styra den bostadspolitiska inriktningen mot vissa boendeformer. Det är här alliansregeringen skiljer sig mycket från oppositionen, och då kanske framför allt från Vänsterpartiet. Vänsterpartiet är det parti som utifrån politisk grund anser sig veta vilken boendeform som ska vara bäst för människor. Det är inte vår utgångspunkt, utan vår utgångspunkt är att människor ska bestämma själva. ...

Många har sagt att det har byggts för lite i Sverige under lång tid. Under de senaste 20 åren har det producerats ungefär hälften så många bostäder per capita i Sverige som i våra nordiska grannländer. Då kan man fråga sig vad det beror på. ...

Vi har haft en socialdemokratisk regering vid makten under tolv år ... Då fanns det här problemet hela tiden, men man gjorde inte någonting åt det. Vad berodde problemet på? Jo, man hade inrättat bland annat ett omfattande system med snedvridande bostadssubventioner. ...

Vi har också andra problem. Vi vet efter tidigare jämförelser att byggkostnaderna i Sverige ligger väldigt högt, 55 procent högre än genomsnittet i EU. Det kan finnas olika förklaringar till det, men det är nog ändå orimligt att byggkostnaderna här är så pass mycket högre. Byggkostnadsutvecklingen under en kortare tidsperiod var, enligt Eurostat, 12 procent inom EU, medan den i Sverige låg på 21 procent. Det här är också kopplat till att bostadssektorn har varit reglerad genom en mängd olika subventioner. Vad regeringen gjorde under förra mandatperioden var att lägga om bostadspolitikens inriktning för att få ett förbättrat funktionssätt på bostadsmarknaden, just därför att hushållens behov och önskemål skulle vara styrande för hur bostadsbeståndet skulle utvecklas. Ett led i detta är den nya lagstiftningen som både ministern och Amineh Kakabaveh var inne på. Den är också en viktig pusselbit för att få en fungerande bostadsmarknad. ...

Att människor vill välja själva hur de vill bo innebär inte att alla vill bo i Amineh Kakabavehs bostad. Den bostad man vill bo i kanske ser annorlunda ut. Alla vill inte heller bo i vänsterpartiets normalhyresrätt, utan man vill välja själv. ...

Vi har haft en finansiell kris och en internationell lågkonjunktur. Nu ser vi en uppgång i den ekonomiska utvecklingen, och byggandet tar fart. Att i ett sådant skede späda på med olika typer av snedvridande bostadssubventioner – något som har skapat de problem som vi har haft på bostadsmarknaden under lång tid – är närmast som att bota ett benbrott med ett slagträ; det är nog inte någon som tror på det riktigt. ...

Den långsiktiga affärsmässigheten hos de kommunala bostadsaktiebolagen är viktig av det skälet att även privata fastighetsägare har ambitionen att bygga hyreslägenheter. Det har varit i det närmaste omöjligt. Då är det svårförståeligt hur Amineh Kakabaveh och Vänsterpartiet har inställningen att man ska gynna kommunala bostadsföretag ännu mer än vad man har gjort. Den nya lagstiftningen bygger på att vi vet att det sätt vi har hanterat de kommunala bostadsföretagen, åtminstone i vissa fall, har stridit mot grundläggande regler inom EU. Det har vi kommit till rätta med nu. Vi har gjort mycket för att normalisera bostadsmarknaden, och det kommer vi att fortsätta med.
Här kan man se hela debatten eller valda delar i webb-TV.

37,5 procent = Rekordstöd för Moderaterna

I DN/Synovates väljarbarometer den 25 november 2010 redovisas ett rekordstöd för Moderaterna. Synovate skriver "All time high för Moderaterna - fortsatt nedåt för Socialdemokraterna", vilket nog kan ses som en värdering av om respektive partis politik har verklighetsanknytning eller inte.

Förutom att Moderaterna noterar signifikanta uppgångar i förhållande till valresultatet gäller detsamma för Miljöpartiet, som hamnar på 9,1 procentenheter. Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna ligger enligt väljarbarometern signifikant under valresultaten.

Moderaterna får 37,5 procent, vilket är en ökning i förhållande till valresultatet med 7,4 procentenheter. I förhållande till oktober månads väljarbarometer (35,2 %) ökar Moderaterna, inom felmarginalen, med 2,3 procentenheter. Noteringen är den högsta för Moderaterna i väljarbarometerns 31-åriga historia.

Socialdemokraterna får 27,7 procent, vilket innebär en signifikant minskning med 3,0 procentenheter i förhållande till valresultatet. Noteringen är den lägsta sedan februari 1997 då partiet var nere på 27,0 procent. I förhållande till oktober månads mätning minskar partiet, inom felmarginalerna, med 0,7 procentenheter.

Här finns Synovates redovisning av väljarbarometern och här finns en artikel om samma sak i DN.

Bostadspolitik i Radio Jämtland

Sent i fredags sändes ett inslag i Radio Jämtland där jag kommenterar den tidigare civilutskottsledamoten Gunnar Sandbergs (S) förslag om att någon form av investeringsstöd för byggande av hyresrätter bör införas i hela landet.

Gunnar Sandberg är en trevlig och - för övrigt - mycket idrottsintresserad person, men när det gäller frågan om särskilda investeringsstöd är han helt fel ute.

Här finns en länk till en artikel om inslaget på Sveriges Radios hemsida. Via en länk på den aktuella sidan går det också att lyssna på själva radioinslaget.

Det finns dock en felaktighet i artikeln (och i reporterns kommentar i inslaget). Jag har inte talat om bostadskreditnämnder för att kunna åstadkomma byggande i glesbygd utan om bostadskreditföreningar, vilket är något som myndigheten Statens Bostadskreditnämnd (BKN) har tittat närmare på. Syftet med detta är att skapa bättre förutsättningar för finansiering av byggande i de delar av landet där produktionskostnaderna för nya bostäder överskrider marknadsvärdena.

torsdag 25 november 2010

I morgon: Bostadspolitisk interpellationsdebatt

I morgon, en liten stund efter klockan nio, planerar jag att delta i en interpellationsdebatt som rör bostadspolitik. Det är vänsterpartisten, och suppleanten i Civilutskottet, Amineh Kakabaveh som skrivit interpellationen Byggande av hyresrätter. Stefan Attefall (KD), som är civil- och bostadsminister och därmed har ansvaret för bostadspolitiken i regeringen, besvarar interpellationen.

Jag har ingen insyn i hur Stefan Attefall kommer att besvara interpellationen. Däremot sammanfattar jag gärna Civilutskottets yttrande (2010/11:CU1y) till Finansutskottet om utgiftsområde 18 (Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik). Formellt handlar yttrandet om att Civilutskottet tillstyrker ramen för det aktuella utgiftsområdet, men yttrandet ger också en bra sammanfattning och bild av de reformer som genomförts på det bostadspolitiska området sedan valet 2006.

Utgångspunkten för de genomförda reformerna har varit att hushållens behov och önskemål ska vara styrande för hur bostadsbeståndet utvecklas. De förändringar som genomförts har till stor del syftat till att ställa om bostadssektorn från ett bidragsberoende till en tryggare och bättre fungerande bostadsmarknad med långsiktigt stabila villkor för byggande, ägande och nyttjande av bostäder med alla typer av boende- och upplåtelseformer. Olika former av konkurrenssnedvridande produktionsstöd har avvecklats. Detta tillsammans med andra åtgärder har skapat förutsättningar för sektorn att fatta långsiktiga beslut om bostadsinvesteringar.

Våren 2010 fattade riksdagen beslut om förändrade regler för hyressättning och nya villkor för de allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolagen. Detta gjordes med stöd från parterna på hyresbostadsmarknaden.

Bra att veta är att den rödgröna oppositionen i sitt budgetförslag vill återinföra olika former av bidragssystem för byggande. Det finns vissa villkor kopplade till bidragen kring upplåtelseform, hyra och teknikval bland annat. Precis sådant som utskottet, och riksdagen, sagt nej till de senaste fyra åren.

Artikel om vårdnadstvister

Förra lördagen (13/11) hade jag en artikel, om vårdnadstvister, som publicerades i två olika tidningar, Enköpings-Posten och Karlskoga Tidning. Ingen av de båda tidningarna har sin debattsida tillgänglig på nätet, varför jag publicerar artikeln i dess helhet nedan.
Skilsmässor och separationer mellan vuxna människor är inte ovanliga och i många sådana sammanhang uppkommer också tvister som berör barn. Att föräldrar inte kan komma överens om vårdnad, boende och umgänge är tråkigt i sig, men allra värst är det om barn på grund av föräldrarnas tvistande far illa i onödan. Det är för mig en viktig politisk fråga.

Tvister som berör barn har många gånger gått för långt och handlar egentligen om andra saker barnen. Sådana tvister kan vara djupt tragiska. Ofta känner sig minst en av föräldrarna som förlorare i tvisten, vilket inte främjar ett framtida konstruktivt samarbete kring barnet eller barnen. Den största förloraren i sammanhanget är nästan undantagslöst barnet och i sämsta fall färgas barnets bild av den ena eller båda föräldrarna och hur de beskriver varandra.

De processrättsliga regler som gäller i familjemål stämmer i allt väsentligt överens med vad som gäller för tvistemål i allmänhet. Vid en allvarlig brist hos föräldrarna, exempelvis vid kriminalitet, missbruk och psykisk sjukdom, fungerar regelverket väl. I andra fall, när det handlar om föräldrar som skulle kunna samarbeta om de bestämde sig för att ta det ansvaret, är regelverket däremot typiskt sett konfliktskapande.

Processordningen tenderar att skärpa konflikten mellan föräldrarna eftersom en part måste argumentera om varför hon eller han vill ha ensam vårdnad, varför man själv är mer lämpad än den andre föräldern och varför den andre föräldern är olämplig som vårdnadshavare. Förälder ställs mot förälder, med det enskilda barnet som största förlorare.

I Alliansens valmanifest finns det ett löfte om att erbjuda samarbetssamtal för föräldrar som separerar. Syftet är att i ett så tidigt skede som möjligt försöka motverka konflikter mellan föräldrarna. Detta är ett bra förslag som bör förverkligas så fort som möjligt.

I Australien försöker man lösa vårdnadstvister genom tidiga insatser. Det görs genom att föräldrarna kan nekas att processa om vårdnaden om gemensamma barn innan seriösa försök har gjorts att försöka få föräldrarna att samarbeta kring barnen. En underrättsdomare i Australien kan neka en förälder att väcka talan mot den andre föräldern avseende vårdnad eller umgänge med hänvisning till att föräldrarna först måste uppsöka den kommunala organisationen för konfliktlösning för att där försöka lösa sina problem. Även efter att ha besökt organisationen kan en domare neka en förälder att väcka talan om föräldrarna inte har gjort tillräckligt stora ansträngningar för att lösa sin konflikt. Föräldrarna kan därför åter hänvisas till den kommunala organisationen för fortsatt konfliktlösning.

Sådana lösningar är inte möjliga att applicera direkt på svenska förhållanden, men nytänkande, idéer och principer kan på olika sätt anpassas till svenska nationella förhållanden.

I Sverige behöver reglerna och arbetssättet kring vårdnadstvister förändras. Processreglerna behöver förändras, samarbetssamtal införas och gemensam vårdnad återfå en starkare ställning. På så sätt stärks även barnens ställning i tvister om vårdnad, boende och umgänge.

Anti Avsan, riksdagsledamot (M)

Gott utfall på aktiebolagsreform

I dag är det exakt ett år sedan regeringen överlämnade propositionen En sänkning av kapitalkravet för privata aktiebolag till riksdagen. I propositionen, som bereddes av Civilutskottet, föreslogs att kravet på aktiekapital skulle sänkas från 100 000 kronor till 50 000 kronor för privata aktiebolag. Syftet var att göra det lättare att starta ett aktiebolag och förändringen var en del regeringens tillväxtstrategi. De nya reglerna trädde i kraft den första april i år.

På "ettårsdagen" rapporterar Ekots ekonominyheter att de förändrade reglerna har varit en stor framgång. Under årets tio första månader har det startats fler aktiebolag än det gjorde under hela 2009. Naturligtvis går det inte att bortse från att den ekonomiska situationen är bättre i dag än för ett år sedan, men att de nya reglerna också har bidragit till att fler aktiebolag har startats står nog ändå ganska klart.
Enligt statistik från Bolagsverket bildades det från 1 april till sista oktober i år 18 145 aktiebolag i Sverige. En ökning med mer än 50 procent jämfört med samma period året innan och en ökning med nästan 20 procent jämfört med samma period 2007, det vill säga innan finanskrisen.
Ovanstående är ett textstycke som i alla väsentliga delar har hämtats från Ekots hemsida. Läs hela artikeln här. Eller lyssna.

Jag bloggade kort om propositionen för ett år sedan.

tisdag 23 november 2010

Ansvarsområden de kommande fyra åren

Strukturerna för de kommande fyra årens riksdagsarbete börjar ta form.

Jag är sedan tidigare vald till ledamot i civilutskottet, suppleant i EU-nämnden och suppleant i Riksrevisionens styrelse.

Förra veckan valdes jag även till ordförande i den svenska riksdagens delegation till interparlamentariska unionen (IPU). Det ska bli spännande att arbeta inom IPU, som är en organisation som bildades 1889 och som i dagsläget har 155 medlemsländer. IPU har sedan 2002 observatörsstatus i FN. Inom organisationen pågår diskussioner om ett närmande till FN och om organisationen kan ta ansvar för vissa av FN:s uppgifter. Detta uppdrag anknyter till ett gammalt intresseområde inom internationell rätt. 1995 skrev jag för övrigt en utbildningspublikation åt Polishögskolan i ämnet humanitär rätt vid väpnad konflikt.

I civilutskottet kommer jag i första hand att vara ansvarig för partiets bostadspolitik. Jag kommer också att vara ansvarig för insolvensfrågor (det vill säga konkurs-, insolvens- och utsökningsrätt) och EU-frågor (som ligger inom civilutskottets beredningsområde). Slutligen kommer jag att täcka upp på ett övergripande plan och särskilt i samhällsbyggnadsfrågor och bolagsfrågor (associations- och redovisningsrätt).

torsdag 18 november 2010

Bra byggsiffror

Statistiska Centralbyrån (SCB) redovisar idag statistik över antalet påbörjade lägenheter i flerbostadshus, för årets tre första kvartal. Att döma av statistiken så har byggandet ökat kraftigt. Det är den kraftigaste ökningen som hittills registrerats och påbörjandet är åter på samma nivå som 2004, skriver SCB i pressmeddelandet.

Under perioden januari-september i år påbörjades byggandet av 5 495 lägenheter i Stockholms län. Motsvarande period förra året, 2009, påbörjades 3 533 lägenheter.

Motsvarande siffror på riksnivå i år är 16 281 påbörjade lägenheter. Siffran för 2009 var 11 774.

En kraftig uppgång för både Stockholm och riket som helhet. Mycket glädjande!

UPPDATERING
DN skriver också om ökningen i byggandet.

tisdag 16 november 2010

Rättspolitik - uppföljning från allmänpolitiska debatten

Det är visserligen nästan en vecka gammalt men det förtjänar ändå att bemötas. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Sara Karlsson har på sin blogg skrivit ett blogginlägg där hon hävdar att Moderaterna och Sverigedemokraterna står nära varandra rättspolitiskt. För att styrka sin tes har hon citerat mig från en replikväxling med Kent Ekeroth (SD) under allmänpolitiska debatten.

Karlssons redigering av citatet spelar möjligen hennes agenda i händerna men det ger inte en rättvisande bild. Stycket därifrån citatet är hämtat lyder i dess helhet enligt följande:
Straffvärdesprincipen har stått i centrum för straffrättskipningen ganska länge. Den tillkom för övrigt under en tidigare borgerlig regering. Där sätter man fokus på gärningen i objektiv mening. Det är brottets straffvärde som ska stå i centrum vid valet av påföljd och inte gärningsmannens situation. Det spelar ingen roll om han har misslyckats med potträning i sin barndom eller någonting annat, utan det handlar om vad man faktiskt har gjort. Det tycks ha gått Sverigedemokraterna förbi.
Men för säkerhets skull ska jag förtydliga vad jag menar, så att också Sara Karlsson får en korrekt bild.

I grunden handlar det om positiv människosyn. Juridiskt sett så spelar det ingen roll vad en gärningsman tidigare råkat ut för, inte ens misslyckad potträning, det är straffvärdet på brottet som står i centrum när gärningen ska bedömas. Även om man i sin barndom, eller senare i livet, råkat ut för en eller flera hemska saker så måste man ta ansvar för sina handlingar. Jag menar att man kan ändra sig, även om man som gärningsman har ett bagage av hemska upplevelser med sig. Det går inte att komma undan ansvar bara för att bagaget är tungt och kanske till och med tragiskt. Jag tror att människor kan förändras, Sara Karlsson verkar inte tro det.

I övrigt vill jag lägga till att jag inte delar Sverigedemokraternas analys om att vi har slappa straff i Sverige. Tvärtom, i många fall har vi ganska hårda straff för ett antal brott.

Problemet i Sverige, och i många andra länder, är inte att straffet för enskilda brott är för låga, utan att många återfaller i brott eller till och med går in i en kriminell livsstil.

Replikväxlingen mellan mig och Kent Ekeroth (SD) finns här.

torsdag 11 november 2010

Artikelserie om separationer i Dagens Nyheter

Dagens Nyheter har denna vecka en artikelserie om separationer, i sektionen Insidan i papperstidningen. Hittills har tre artiklar publicerats. Givet mitt intresse för vårdnadstvister tycker jag att artiklarna varit intressanta att ta del av.

Den bild som kommer träder fram i de hittills publicerade artiklarna är att det är personer och par som lyckats, mitt i allt vad en separation innebär, att se till barnens bästa. I samtliga tre fall så har föräldrarna lyckats hitta ett bra samarbete och har, såvitt jag kan bedöma utifrån artiklarna, gemensam vårdnad om barnet eller barnen.

Det är starkt gjort att lyckas ställa sig utanför den problamatik som en separation kan innebära och se till barnets eller barnens bästa, vilket paren i artikelserin verkar ha klarat. Jag förespråkar samtal och dialog före lösningar i en rättssal. Men det är inte alltid lätt att samtala med varandra under en turbulent period. Att orka samtala är framgångsfaktor i frågor kring vårdnad, umgänge och boende.

I majoriteten av alla separationer fungerar det bra mellan föräldrarna, så att de kan ta ansvar och lösa vårdnaden och andra frågor på ett bra sätt. Jag vill att fler ska ges möjligheten att samtala sig fram till en konstruktiv lösning istället för att processa i domstol. Jag tror att det gynnar alla, framför allt barnet eller barnen.

Artiklarna finns att läsa här (första artikeln överst):
”Jag har fått mycket mer ansvar efter separationen”
”Att flytta från barnen blev inte så hemskt”
”Vi vill båda vara med i barnens liv”

onsdag 10 november 2010

Bostadspolitisk replik i Nya Wermlands-Tidningen

För ett antal dagar sedan skickade jag en replik till Nya Wermlands-Tidningen, på en artikel som publicerades i slutet av oktober. Idag publicerades min artikel. Den artikel jag replikerar på var skriven av den lokala ordföranden i Hyresgästföreningen, Mathias Nilsson, och hade bland annat budskapet att bostadsfrågan får lite politisk uppmärksamhet och att det görs för lite.

Jag håller inte med om detta. Så här skriver jag bland annat i artikeln:
Jag håller dock inte med Nilsson när det gäller påståendet om att det inte läggs någon politisk kraft på nationell nivå för att lösa frågan hur det kan byggas fler bostäder. Första januari 2011 träder ny lagstiftning i kraft. En väsentlig anledning till reformen är att det under lång tid har varit särskilt svårt att investera i byggandet av hyresrätter. Reformen innebär att kommunala bostadsaktiebolag ska drivas på affärsmässiga grunder och att deras hyresnormerande roll försvinner och ersätts med att kollektivt förhandlade hyror blir normerande. Hyresgästerna skyddas samtidigt mot alltför snabba hyreshöjningar. Reformen bygger på en trepartsöverenskommelse mellan parterna på hyresbostadsmarknaden (Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och SABO).
Hela min artikel finns att läsa här. Här är Mathias Nilssons artikel.

måndag 8 november 2010

Anförande om vårdnadstvister i allmänpolitiska debatten

Om man ska spetsa till det lite kan man säga att regelverkets uppbyggnad kan sägas vara konfliktskapande i någon mening. Jag kan ta ett exempel. Om två i och för sig kapabla föräldrar har kommit så långt i sin vårdnadskonflikt att de processar i domstol tillämpas i grunden regelverket som gäller tvister i civilmål. Parterna, det vill säga föräldrarna, förfogar visserligen inte över tvisteföremålet, i detta fall vårdnaden. Målet är indispositivt, och domstolen ska hela tiden beakta vad som är förenligt med barnets bästa. Processföringen bygger dock på vad som gäller i tvistemål i allmänhet. Men vari består då det konfliktskapande? Jo, om en av föräldrarna vill ha ensam vårdnad är grunden för detta att det är förenligt med barnets bästa. Föräldern ska sedan utveckla påståendet, vilket i allmänhet sker genom att vederbörande lägger fram ett antal omständigheter och påståenden om varför man själv är bättre och varför den andra föräldern är så mycket sämre att han eller hon inte ska få del i vårdnaden om barnet.

Efter att ha processat utifrån dessa förutsättningar under kanske två år kan den retoriska frågan ställas om det därefter blir lättare eller svårare för föräldrarna att samarbeta. Svaret är väl i det närmaste givet, således nej.

Ovanstående är ett utdrag från mitt anförande i allmänpolitiska debatten, sent på torsdagens eftermiddag. Utdraget visar varför nuvarande processregler är konfliktdrivande i vårdnadstvister. Läs hela anförandet här.

tisdag 2 november 2010

Vårdnadsproblematik i allmänpolitiska debatten

På onsdag, efter efter partiledardebatten, startar den allmänpolitiska debatten. Den allmänpolitiska debatten håller på, med vissa avbrott, ända fram in på fredagen.

I den allmänpolitiska debatten kan den enskilde ledamoten hålla ett anförande om valfritt område. Det finns också tillfälle att fritt begära replik på andras anföranden. För att debatterna ska hänga ihop debatteras ett område i taget.

För egen del kommer jag att debattera under rubriken Familj, barn och ungdomsfrågor. Jag kommer att hålla ett anförande temat tvister om vårdnad, boende och umgänge.

Tyvärr så finns de så är det svårt att säga när det är dags för mitt anförande. Den preliminära talarlistan och planeringen pekar på tidigast torsdag eftermiddag, men det kan mycket väl bli senare.

Det finns möjlighet att följa hela allmänpolitiska debatten via riksdagens hemsida. Det går att klicka sig fram via den annonserade talarlistan.

SVT kommer att sända delar av allmänpolitiska debatt i Kunskapskanalen (tablå).

Mina motioner

De motioner jag lämnat i under årets allmänna motionsperiod är:

Som jag skrivit nedan så blir det ingen motion om förändrade regelverk vid vårdnadsprocesser. Läs här om varför.