Oroligheterna i Husby fortsätter

Det som händer i Husby är allvarligt och det medför väldigt många negativa konsekvenser för väldigt många människor. Av uppgifter som framkommit på skilda håll förefaller gärningsmännen i första hand vara förhållandevis unga personer som statusmässigt försöker kvalificera sig på något sätt utan hänsyn till hur andra människor drabbas.

Det är fullständigt självklart att det inte finns någonting som kan motivera den skadegörelse och förstörelse som sker. Det finns inte heller anledning att använda våld i någon form mot polis eller räddningstjänst. Allt som i olika sammanhang framförs för att detta skulle vara på något sätt motiverat är långsökta förevändningar som folk i allmänhet förkastar.

Polisernas och brandmännens jobb är att se till att ingen skadas. Jag har för egen del väldigt svårt att se nyttan av att angripa polis eller räddningstjänst med stenar eller vad det nu kan vara. I praktiken leder aktivisternas, eller med andra ord ligisternas, angrepp mot polis och räddningstjänst att andra oskyldigt drabbade människors egendom kan tillåtas bli förstörd. Elden ska kunna spridas genom att räddningstjänsten inte kan göra sitt jobb eller att polisen inte kan rycka in och hindra ytterligare förstörelse. Detta är allvarligt.

Jag minns själv det något märkliga när en ambulans vid ett tillfälle för många år sedan hade kört upp på en trottoar utanför en tunnelbanestation för att kunna hämta en person nere på perrongen. En förbipasserande man hade mycket starka synpunkter på att ambulansen inte skulle tillåtas att köra fram till tunnelbanenedgången på det sättet. Min rekommendation till mannen var att vänta med sina synpunkter till den dagen han själv blev skadad eller sjuk och var i behov av ambulanstransport. Tankarna går i den riktningen även nu, fast överfört till Husbyförhållanden.

Omständigheterna kring förra veckans dödsskjutning av en 69-åring har jag ingen kännedom om, men detta förefaller vara en förvändning för oroligheterna. Om nu polisen är så förhatlig varför agerar man då så att en konfrontation med polisen blir i det närmaste självklar?

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har i dag tagit tydligt avstånd från våldet och oroligheterna, vilket är en bra och för "vettiga människor" positiv markering.

DN, SvD, Expressen, Aftonbladet

Oroligheterna i Husby

Alldeles oavsett vad man anser om sig egen situation eller någonting annat motiverar detta inte till våldsanvändning och förstörelse av annans egendom. Eftersom jag tidigare har besökt polisen och den sociala insatsgruppen i Spånga-Tensta vet jag en del om problematiken i det området. Jag vet också att de som drabbas hårdast av den brottslighet som man ägnar sig åt "inom sitt eget område" till mycket stor del är människor som redan tidigare befinner sig i en svår livssituation. Detta verkar också vara fallet i Husby.

Att den lokala handlaren får sin bil helt utbränd kan knappast vara till nytta för någon boende i Husby. Att människor upplever saker som i vissa fall aktualiserar tidigare trauman och påminner om upplevelser av krig och terrordåd gör knappast tillvaron bättre för någon.

Det känns i sammanhanget stötande att enskilda politiker försöker få uppmärksamhet i skuggan av händelserna och försöker vrida till dem så att dessa blir något slags kvitto på vad man själv påstår. Jag tänker särskilt på vänsterpartisten Ann-Margarethe Livh som presenterar listor med egna påståenden.

Våldsamt upplopp är ett allvarligt brott som kräver att polisen ingriper - som man själv från polisens sida har uttryckt det - distinkt. 

Tagit del - ej förstått (om cannabis)

Efter att ha läst igenom repliken (på Aftonbladets debattsida) på Maria Larssons (KD) artikel om problemen med cannabis undrar man vilken värld skribenterna från Centerns ungdomsförbund (CUF) lever i. I ett militärt sammanhang hade inställningen kunnat klassificeras som "Tagit del - ej förstått".

Uttrycket att "Förbud mot cannabis slår mot de svagaste" är på sätt och vis ofattbart. ... Vad menas med detta? Är det så att de svagaste inte har råd att "röka på" vilket de skulle ha haft om cannabis skulle ha legaliserats? Likaså undrar man vad som i detta sammanhang menas med att "Nolltoleransen skördar människoliv". Vilken koppling har detta till cannabis? Är det så att människor avlider av den anledningen att cannabis är en illegal drog?

Lyckligtvis har CUF inte så stort inflytande i svensk politik och dessutom är de i första hand ett problem för Centerpartiet och dess väljare. Jag har tidigare här på bloggen framhållit det glädjande i att även Socialdemokraterna står fast vid den restriktiva narkotikapolitiken, vilket framgår av deras för en tid sedan presenterade kriminalpolitiska program (det första sedan 18 år).

Här finns en länk till den aktuella repliken. Här och här finns det länkar till tidigare inlägg här på bloggen som gäller problemen med cannabis.

Debatt om tiggeri i morgon

I morgon anordnar Svensk socialpolitisk förening en studiedag under temat "Gatan som hem och försörjning". I programmet ingår en debatt om tiggeri i vilken jag kommer att delta. Debatten börjar kl 14.20 och beskrivs på följande sätt i programmet.

"Tiggeri – olaglig organiserad brottslighet eller välfärdsstatens kollaps?

Tiggeriet är satt under såväl medial som politisk lupp. Moderaterna har föreslagit en utredning för att undersöka kopplingen mellan tiggeri och organiserad brottslighet. Två ideologier står mot varandra. Anti Avsan (m) riksdagsledamot, ledamot i Justitieutskottet, och Morgan Johansson (s), riksdagsledamot, ordförande i Justitieutskottet ,och f.d. folkhälsominister."

För det första återstår det att se om det verkligen är så att det är två ideologier som står emot varandra. För egen del tror jag att detta är lite för tillspetsat.

Redan nu kan sägas att Moderaterna inte anser att tiggeri i sig ska kriminaliseras. Man kan säga att tiggeri som någon ägnar sig åt ofta har sin orsak i fattigdom. Så är fallet med det stora flertalet tiggare i Stockholm som är rumänska romer. Det kan aldrig vara aktuellt att kriminalisera fattigdom (varken direkt eller indirekt).

Däremot kan man nog säga att det är i högsta grad rimligt att utreda omfattningen av att människor utnyttjas för tiggeri för annans räkning. Människor som redan befinner sig i en utsatt situation bör inte användas som redskap för att berika sig själv. Redan i dag kan allvarligare sådana fall falla under bestämmelserna för människohandel. Efter en kartläggning bör det dock övervägas om det bör kriminaliseras särskilt om någon utnyttjar en annan person för tiggeri. Detta således utöver vad som är möjligt att komma åt med dagens lagstiftning.

Här finns det en länk till ett pressmeddelande där morgondagens debatt omnämns och här finns en länk till programmet för studiedagen.

Mer om internetbedrägerier

Antalet internetbedrägerier ökar hela tiden, men utredningsresultaten blir sämre. Ser man till antalet anmälda bedrägeribrott har det skett en påtaglig ökning på senare tid. Antalet inkomna ärenden som klassificerats som bedrägeribrott har ökat med 116 procent sedan 2007. Sett enbart till år 2012 har anmälningarna (ärendeinflödet) ökat med 15 procent. Detta har i sin tur lett till att antalet bearbetade och antalet - vad man kallar - öppna bedrägeriärenden ökat. Även den resurstid som läggs ned inom polisen på att utreda bedrägeribrott har emellertid av naturliga skäl ökat under under 2012.
 
Antalet bedrägeriärenden som redovisades till åklagare och antalet personuppklarade brott minskade däremot under 2012. Kombinationen av ett ökat inflöde och färre redovisade ärenden och personuppklarade brott gör att andelen redovisade ärenden och personuppklaringsprocenten har minskat markant. Detta är beklagligt men har sina orsaker.

Med anledning av de ökade internetbedrägerierna kan man konstatera följande:

·       Bedrägerier är ett växande problem. Hur denna typ av brottslighet ska förebyggas är en fråga som berör många olika aktörer: myndigheter, näringslivet och även många enskilda människor.

·       Bedrägerier via internet riktas mot både företag och privatpersoner. Med internet som brottsverktyg ges bedragare möjlighet att genomföra många bedrägerier på kort tid, vilket kan leda till många brottsoffer.

·       Rikspolisstyrelsen har nyligen gett Polismyndigheten i Stockholms län ett uppdrag att starta ett nationellt bedrägericenter.

·       Det pågår en utredning (som Justitiedepartementet har tagit initiativ till) som ska redovisas i december 2013. Utredningen handlar bland annat om att överväga skärpa straff för egendomsbrott. Detta gäller i hög grad systematiska bedrägerier.

Identitetskapningar

Dagens Nyheters ekonomidel skriver i dag om problemet med så kallade identitetskapningar. Detta drabbade enligt artikeln så många som 65.000 svenskar förra året. De bestals på totalt 2,7 miljarder kronor enligt nya aktuella siffror. Enligt artikeln ökar identitetskapningarna kraftigt. Att problemet håller på att öka framkommer på flera olika sätt. För egen del har jag hört ett antal personer i min omgivning berätta om att de själva har blivit drabbade eller någon nära anhörig har blivit drabbad. Vid kontakter med polisen framkommer samma sak; att denna typ av bedrägerier är kraftigt uppåtgående.

Tillvägagångssättet är typiskt så att bedragarna använder de kapade identiteterna till att beställa varor på nätet och ansöka om lån, kreditkort och telefonabonnemang i offrets namn. Det som är svårt för den som blir drabbad är att "hålla jämna steg" med identitetskaparna och att få stopp på alla beställningar. Dessutom är det inte alls självklart att det är möjligt för den som blivit drabbad att - exempelvis - kunna ta upp ett eget lån efter att man haft sin identitet kapad.

Snittet för de belopp som de drabbade blir av med ligger mellan 40.000 och 60.000 kronor men så många som 14 procent har bestulits på belopp som överstiger 100.000 kronor.

Moderaternas trygghetsarbetsgrupp har skrivit om detta problem under rubriken "Identitetsstölder".

Uppgifter från kreditupplysningsföretag (UC och Soliditet) gör gällande att kreditbedrägerier till följd av identitetsstölder ökar kraftigt. Företagen kan se att antalet personer med spärrade personuppgifter ökar allt snabbare på grund av bedrägerier.

I USA finns brottet ”Identity theft”, som utgör en självständig straffbar gärning. Vi har ingen motsvarande lagstiftning i Sverige och inte någon särskild straffbestämmelse för denna typ av brott. Det är därför svårt att göra uppföljningar och uppskattningar när det gäller omfattningen av problemet och hur många som drabbas.

Det konkreta förslaget från Moderaternas trygghetsarbetsgrupp är därför att överväga en särskild kriminalisering av så kallad identitetskapning.

Detta motiveras med att det förekommer i ökande omfattning att enskilda använder sig av någon annans identitet i exempelvis sociala medier eller för att begå bedrägerier. I USA finns en särskild kriminalisering av identitetskapning. Vi vill att det ska övervägas om det skulle vara lättare att komma åt missbruk av identitetskapningar genom en särskild kriminalisering.

Här finns en länk till en artikel om hur man skyddar sig mot identitetskaparna. Här och här finns två tidigare artiklar från oktober 2012.

Snedtorgs-Centern

Stureplanscentern är ju ett känt begrepp sedan tidigare, men nu har det utkristalliserats en ny falang inom Centerpartiet som skulle kunna kalla sig Snedtorgs-Centern eller möjligen Plattan-Centern. Tekniken att ta till sig en geografisk plats som första led och kombinera med partibeteckningen har ju som sagt skett tidigare. Bland narkomaner har Sergels Torg i Stockholm ofta kallats Snedtorget (på grund av lutningen) eller Plattan. Platsen är också sedan lång tid tillbaka känd som en plats där det köps och säljs narkotika, även om cannabisförsäljningen många gånger har varit lokaliserad i första hand till andra platser. En sådan plats har i alla fall tidigare varit Humlegården, som för övrigt ligger endast ett stenkast från Stureplan.

På Centerpartiets ungdomsförbunds (CUF) stämma i Helsingborg röstades det för bifall till en motion vars innebörd är att det ska ske en legalisering och reglering av handeln med cannabis.

Tyvärr framstår CUF-ordföranden, Hanna Wagenius, som okunnig och naiv samtidigt som hon bidrar till mytbildningen om att cannabis skulle vara mindre farligt än alkohol. Detta framgår av uttalanden som hon har gjort i anslutning till att hon har fått frågor om den aktuella motionen som CUF-stämman beslutade att bifalla.

Nu får vi ju verkligen hoppas att detta beslut inte får något större genomslag i moderpartiet, även om en och annan även där säkert skulle kunna räkna sig till Snedtorgs-Centern. För egen del är detta ännu ett förslag bland många andra som bidrar till att Centern förskjuter stora delar av sin egen väljarbas.

Vidare har Hanna Wagenius helt fel när hon påstår att svensk narkotikapolitik är ett misslyckande. De misslyckade delarna av svensk narkotikapolitik är typiskt sett ”flumperioderna” när den typen av förslag har fått genomslag som CUF nu har ställt sig bakom.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om problemen med så kallad medicinsk marijuana i USA. Där är ju erfarenheten att detta har ökat möjligheterna för knarkkartellerna att göra vinster och även ökat avsättningen av den typ av narkotika som utgör basen i knarkkartellernas verksamhet.

Här finns en länk till ett tidigare blogginlägg med rubriken "Medicinsk marijuana gynnar knarkkartellerna". Så sent som i torsdags skrev jag även under rubriken "Mytbildning om att cannabis inte skulle vara farligt".

Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen/Kvällsposten, SVT, TV4

Mytbildning om att cannabis inte skulle vara farligt

Typiskt sett ökar cannabismissbruket bland unga. Det finns starka krafter som har ett intresse av att synen på narkotika ska liberaliseras och det sprids allmänt uppgifter om att cannabis skulle vara mer eller mindre ofarligt. Jag har ju för egen del haft möjligheten att under många års tid på nära håll se effekten av långvarigt cannabismissbruk. En av de våldsammare personer jag har gripit under mina år som polis var en inbiten cannabisrökare som möjligen hade fått en så kallad haschpsykos. Personen i fråga vred sig som en orm i baksätet på radiobilen och fick upp fötterna så att han kunde göra försök att spraka ut bilens rutor. Nu misslyckades han i och för sig med detta och fick beläggas med fängsel runt fotlederna varefter transporten kunde fortsätta någorlunda säkert.

Kännetecknande för många inbitna cannabisrökare var också aggressivitet, ofta i förening med att de blivit sega och långsamma i tanken i övrigt. Numera påstås från en del håll att det skulle medföra positiva effekter att röka cannabis. På Aftonbladets debattsida fanns i går en debattartikel skriven av Maria Larsson (KD). Artikeln handlar om att unga dricker allt mindre alkohol – men droganvändandet minskar inte på samma sätt. En orsak är att många unga saknar kunskap om riskerna med cannabis, enligt Maria Larsson.

I den aktuella artikeln står bland annat följande: "Den senaste forskningen har skärpt synen på de skadeverkningar som användning av cannabis kan ge upphov till. Beroendeforskaren och professorn Fred Nyberg som följer den internationella forskningen konstaterar att de senaste rönen understryker och bekräftar tidigare uppgifter om skadeeffekter på vitala funktioner i hjärnan. Störst är risken för dem som påbörjar cannabismissbruk i tonåren.

Tack vare den restriktiva narkotikapolitiken är andelen unga i Sverige som testar narkotika vid en internationell jämförelse väldigt låg. Andelen unga i gymnasiet som använt narkotika någon gång under de senaste tolv månaderna har dock ökat något. Det finns en bred samsyn politiskt som innbär att den restriktiva narkotikapolitiken ska bestå, vilket i sin tur sammantaget trots allt innebär att färre testar narkotika. Detta leder av ganska självklara skäl sedan till att färre fastnar i missbruk. Flummiga påståenden om att cannabis skulle vara harmlöst måste i alla sammanhang bemötas och ett tilltagande missbruk av drogen måste motarbetas kraftfullt. 

Förslag om minskning av "huligankostnaderna"

I dag överlämnade det tidigare justitierådet och ordföranden i Högsta domstolen, Bo Svensson, utredningen (som formellt sett är en så kallad departementspromemoria) Ersättning för polisbevakning till justitieminister Beatrice Ask (M).

Utredaren Björn Eriksson (som en gång i tiden var rikspolischef) har tidigare (i april 2012) i ett delbetänkande, Mindre våld för pengarna (SOU 2012:23), föreslagit att idrottsaktiebolag ska jämställas med allmännyttiga ideella föreningar och helt undantas från skyldigheten att ersätta polisens kostnader för ordningshållning.

Min egen grunduppfattning, som i viss mån också har belysts under den senaste tidens debatt, är att polisen och därmed skattebetalarna ska bära kostnaderna för sådant som under alla förhållanden är polisiära problem. I mediauppgifter under de senaste dagarna har det framkommit uppgifter om sådant som jag har känt till sedan jag intresserade mig särskilt för huliganvåldet i början på förra mandatperioden.

Många av personerna som ligger bakom våld och annan brottslig verksamhet i samband med idrottevenemang är straffade för olika våldsbrott och missbrukar inte alltför sällan själva narkotika. Det är med andra ord i stor omfattning fråga personer som med mycket stor sannolikhet skulle begå brott i andra sammanhang om inte i samband med fotbollsmatcher och i liknande situationer. Dagens Nyheter hade häromdagen en artikel med rubriken: "Var tredje huligan dömd för narkotikabrott".

Bo Svensson har dock funnit att ersättningsskyldigheten bör finnas kvar för att sporra bolagen att vidta åtgärder mot ordningsstörningar vid matcher som de anordnar. Det ligger i och för sig ett vällovligt syfte bakom detta. Jag har för egen del noterat att vissa föreningar eller idrottsaktiebolag - i vart fall för ett antal år sedan - i det närmaste understött supporterföreningar som befrämjat våld och brottslig verksamhet.

Enligt Bo Svenssons förslag kan dock ersättningsskyldigheten begränsas till hälften av kostnaderna utan att bolagen förlorar intresset av att själva svara för ordningen. En längre gående begränsning är inte lämplig eftersom det då blir billigare för bolagen att låta polisen i stället för av klubbarna anställda ordningsvakter svara för ordningen.

Det är inte bara idrottsaktiebolagen som föreslås få sänkta kostnader. Alla anordnare av allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar som i dag är betalningsskyldiga omfattas av den föreslagna halveringen av ersättningsskyldigheten.

Bo Svensson har inte haft i uppdrag att pröva om de allmännyttiga ideella föreningarna även i fortsättningen ska vara generellt undantagna från ersättningsskyldighet för polisbevakningskostnader. Vad som kommer att ske i denna del återstår att se eftersom en rimlig utgångspunkt är att valet av organisationsform inte ska vara avgörande för vilka förpliktelser som blir aktuella.

Den aktuella lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 2014.

Här finns en länk till departementspromemorian Ersättning för polisbevakning (Ds Ju 2013:24)

Det finns bara ett regeringsalternativ

Partiledardebatten visade i kväll med all önskvärd tydlighet att det bara finns ett regeringsalternativ. Det alternativet är en Moderatledd Alliansregering. Att de fyra oppositionspartierna inte är överens om någonting och inte samspelta över huvud taget framgick med all önskvärd tydlighet. Trots detta säger Stefan Löfven (S) att han ska "fixa det här". Han antyder också att han har en del förslag att komma med, fast dessa förslag återkommer han med i höst. Det ärliga svaret borde vara att han inte har något att komma med, förutom gigantiskt stora skattehöjningar på mer än 30 miljarder kronor.

Det sades lite skämtsamt i samband med att Stefan Löfven tillträde som partiledare att det var bra att han hade bakgrund som svetsare. Detta skulle komma väl till pass eftersom Socialdemokraterna var i stort behov av att svetsas samman. Det tråkiga är väl i så fall att han inte verkar ha haft någon större framgång i detta arbete. Hans uppgift har snarast varit att vakta den delvis spruckna svetsfogen mellan höger- och vänsterfalangens plåtar. Där gäller det att hela tiden parera så inte någon av de två sidorna börjar dra i sin plåt. Detta är en nog så svår balansakt, som inte ger någon möjlighet till arbetsro för egentligt svetsarbete.

En av de avgörande frågorna till Socialdemokraterna är: Hur ska fler ungdomar komma i arbete om det blir dyrare att anställa ungdomar? Om det nu skulle finnas någon samsyn mellan S, MP och V, är en annan avgörande fråga: Hur stora samlade skattehöjningar skulle aktualiseras under sådana förhållanden?

Vi väntar fortfarande på svar ...

Insatser mot ungdomsbrottslighet

I förhållande till sin andel av befolkningen är ungdomar samhällets mest brottsaktiva grupp. Många gånger går det bra även för de ungdomar som är stökiga under tonåren, men ett antal fortsätter tyvärr på den brottsliga banan.

Flertalet tungt kriminella personer har påbörjat sin kriminella bana genom att som ungdomar begå brott. Därför är det mycket viktigt att arbeta brottsförebyggande, att åtgärderna är tydliga och vidtas tidigt för att förhindra att ungdomar fastnar i kriminalitet. Ju tidigare samhället reagerar när unga är på väg i en negativ riktning desto större är möjligheten att bryta den negativa utvecklingen.

I torsdags beslutade regeringen att ge Brottsförebyggande rådet i uppdrag att utvärdera regleringen i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare som rör utredningar av brott begångna av barn under 15 år. Varför ska det ske brottsutredningar beträffade barn som inte är straffmyndiga? - undrar säkert någon. Svaret är att även om man inte är straffmyndig finns det skäl att ingripa mot brott. Detta får då ske inom socialtjänsten och en brottsutredning blir då ett underlag för att vidta relevanta åtgärder inom ramen för socialtjänsten.

Regeringen har de senaste åren vidtagit ett flertal åtgärder med utgångspunkt i att reaktioner mot brott som begås av unga måste komma snabbt och vara tydliga. I syfte att utreda brott begångna av barn under 15 år, i större utsträckning och mer effektivt, trädde ett antal lagändringar i kraft den 1 juli 2010. Dessa bestämmelser innebär bland annat att befogenheten att inleda en utredningar vid brott begångna av barn under 15 år har utökats. Därutöver infördes en möjlighet att genomföra tvångsvisa drogtester av barn som misstänks ha brukat narkotika.

Ett väsentligt syfte med lagändringarna var just att förbättra socialtjänstens underlag för bedömning av vilka stödjande insatser som behövs i förhållande till barn under 15 år som begått brottsliga handlingar.

Uppdraget till Brottsförebyggande rådet gavs för att säkerställa att lagändringarna har lett till förväntat resultat i den praktiska hanteringen av ungdomsbrotten.

Uppdraget ska redovisas senast den 17 december 2014.

För övrigt är jag sedan en tid tillbaka förordnad som ledamot i Brottsförebyggande rådets insynsråd.

Moderaterna, Sverige och framtidens EU

Nästa år är det förutom allmänna val i Sverige även val till Europaparlamentet. Det finns därför skäl att redan nu stanna upp och fundera lite kring hur situationen i Europasamarbetet ser ut och kanske ge en och annan kommentar till det jag själv tycker känns angeläget.

Under min tid i riksdagen har arbetet med Europafrågorna utvecklats en hel del. Europafrågorna har blivit en naturlig del av det dagliga arbetet och sakfrågorna hanteras i riksdagens fackutskott. Därmed blir kopplingen till svensk lagstiftning tydligare och förståelsen för konfliktytorna större. Det som föreslås på EU-nivå är inte alltid det som är bäst för Sverige. Förutom ett aktivt arbete med EU-frågorna i Sveriges riksdag krävs det därför ett aktivt arbete också inom EU och i Europaparlamentet för vi ska kunna ta tillvara våra intressen.

Europapolitikens bas måste alltid vara i Sverige. Grunden för att medborgarna i EU:s medlemsländer ska känna tilltro till Europapolitiken måste vara att det som regeleras på Europanivå verkligen leder till förbättringar för medborgarna lokalt. Övergripande regleringar som innebär försämringar i enskilda medlemsländer kommer därför alltid att uppfattas som negativa. Regleringsivern när det gäller många vardagsnära frågor i medlemsländerna måste därför begränsas. Olika nationella lösningar måste accepteras. 

På EU-nivå ska större viktiga frågor lösas som verkligen medför förbättringar för den inre marknadens funktionssätt eller i något annat viktigt avseende. Den EU-rättsliga regleringen på inre marknadsområdet fungerar inte alltid i praktiken, vilket bland annat analyserades under en inremarknadskonferens där jag medverkade, i Krakow i Polen hösten 2011. Det finns forfarande uppenbara hinder för både företag och privatpersoner inom många områden. Lösningen är att se till att regelverken fungerar i praktiken och inte att lägga på lager med lager av ny EU-rättslig lagstiftning. Detta är en fråga av helt avgörande betydelse för framtiden.

Vi ska naturligtvis bidra till ett bättre Europa med utgångspunkt från det vi har varit lyckosamma med i Sverige. Ett sådant exempel är arbetslinjen. Det ska löna sig att arbeta och det är viktigt att fler jobb tillskapas i samtliga EU:s medlemsländer. När det gäller ekonomiskt ansvarstagande finns det också mycket att göra i många av EU:s medlemsländer. Det är inte utan anledning Anders Borg (M) ligger i det absoluta toppskiktet när EU-ländernas finansministrar rankas sinsemellan.

1 maj: Vad har alla dessa demonstrationer lett till?

1 maj är en röd dag i dess verkliga bemärkelse. Röda fanor som till vardags för en tynande tillvaro och känns ganska verklighetsfrämmande för många människor plockas fram och förs över gator och torg. Antalet personer i förstamajtågen blir visserligen allt färre och de som minns röda fanor i stora mängder associerar kanske till de militärparader som ägde rum i Moskva under Sovjetmaktens tid då många länder också tvingades till en tynande tillvaro i ofrihet under Sovjetkommunismens slagskugga.

Åtskilliga är de personer (även socialdemokrater) som i olika betraktelser har funderat över vad alla demonstrationer egentligen syftar till och vad som de facto har uppnåtts sedan 1890. Det var nämligen då den 1 maj blev den dag den fortfarande är - låt vara för allt färre människor från år till år. Det svenska Socialdemokratiska arbetarpartiet bildades dock först 1889.

En teori med dessa årligen återkommande demonstrationer, som är svår att slå i från sig, är att detta är den eviga kampen som måste hållas vid liv. Det finns inte något egentligt intresse att konstatera att "orättvisorna" som man slogs hårt emot en gång i tiden är borta. Om det skulle vara så att människor skulle ha fått det så bra att man inte längre är motiverad att engagera sig och kanske inte heller anser att man bör rösta på (S) uppkommer frågan vad Socialdemokratin egentligen står för i dag. Det är ganska uppenbart att man på grund av vänsterflygelns roll är sänkt djupt ned i ett träsk och har svårt att komma loss i avgörande frågor. Säger man något är det mer av allt som är gammalt och utvecklingshämmande. Under Socialdemokratins långa maktinnehav kan man säga att partiet gick i opposition mot sig själv den 1 maj varje år. Detta har man ju inte behövt göra efter 2006-års val.

Med en moderatledd regering blir friheten för enskilda människor större och den ekonomiska utvecklingen bättre, vilket den ekonomiska situationen i Sverige är ett tydligt exempel på, särskilt om man jämför med övriga länder inom EU. Detta faktum är svårt att hantera för Socialdemokratin - som ägnar sig åt svartmålning av Sverige. Man kan ställa sig frågan om (S) försöker lura till sig väljare genom att påstå att allt är mycket sämre än vad det i själva verket är.

När det gäller de interna konflikterna inom Socialdemokratin kan man läsa vad Socialdemokraterna skriver på sin egen hemsida om "Splittringen 1917".

Där står föjande:

"När Hjalmar Branting i februari 1917 öppnade partiets tionde kongress slog han fast att kongressen fick lov att ”bli en uppgörelsens dag”. Utgången var tämligen given. Vänsteroppositionen i partiet hade länge förberett brytningen. Metodiskt hade man kritiserat och angripit partiledningen under en lång tid. I bakgrunden fanns den gamla taktikfrågan: Skulle arbetarrörelsen gå den ”parlamentariska vägen” eller välja revolutionära och ”utomparlamentariska metoder”? Brytningen blev oundviklig. Den 2 maj samma år bildade gruppen som lämnat Socialdemokraterna ett nytt parti vid namn ”Socialdemokratiska vänsterpartiet” som inom några år blev ”Sveriges kommunistiska parti”, nuvarande Vänsterpartiet."

Intressant är hur den interna splittringen kom till uttryck vid valet av Håkan Juholt till partiledare, under tiden därefter fram till 2013-års partikongress, under tiden efter kongressen och nu idag och i morgon. Var ska detta sluta? 

"Straffrabatt" för unga och äldre

Förra veckan intervjuades jag av Kalla fakta för det inslag som sändes i dagens program. Intervjun tog omkring 35 minuter och handlade dels om Moderata trygghetsarbetsgruppens förslag om att avskaffa eller i vart fall modifiera den så kallade straffrabatten för unga lagöverträdare som är mellan 18 och 21 år, dels om den regel som finns i 29 kap. 5 § brottsbalken, som säger att straffet kan sättas ned för den som på grund av hög ålder eller dålig hälsa skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff utmätt efter sitt straffvärde. Det finns för övrigt, enligt en regel i 30 kap. brottsbalken, också möjlghet att välja annan påföljd på grundval av rekvisiten i den regel som finns i 29 kap.

Tråkigt nog gav själva Kalla fakta-inslaget inte en rättvisande bild eftersom reportern ställde straffrabatt för unga mot den så kallade straffrabatten för äldre som Moderaterna enligt inslaget skulle tycka vara någonting som är bra. Under intervjun uttalade jag inte någon sådan värdering. Varken jag eller - såvitt jag känner till - någon annan moderat har uttalat att straffrabatten för äldre skulle vara bra och skärskilt inte som någon motstående inställning till ett avskaffande eller en modifiering av straffrabatten för unga lagöverträdare. Det som hade klippts in i inslaget var när jag redogjorde för den aktuella bestämmelsens motiv (det vill säga förarbetsuttalanden). Förhoppningsvis framgick det för dem som tittade på inslaget från Kalla fakta-studio i TV4 News efteråt.

Den stora skillnaden mellan de olika reglerna är att ungdomsrabatten är en schablonregel som alltid används oavsett omständigheterna i ett enskilt fall. Regeln avseende äldre är däremot en regel som ska pövas i varje enskilt fall om det finns förutsättningar för det. Det ska då föreligga särskilda skäl att beakta den omständigheten att någon på grund av hög ålder eller dålig hälsa skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff utmätt efter sitt straffvärde. Jämförelsen är därmed som att jämföra äpplen med päron.

Ungdomsbrottslighet fordrar tidiga, snabba och tydliga insatser. Det handlar inte bara om påföljder och straff utan lika mycket om ett konstruktivt förebyggande arbete. Det finns ett antal förslag som gäller förebyggande åtgärder i den Moderata trygghetsarbetsgruppens rapport. Vad som däremot förvånar - och som jag har hört förut - är att Socialdemokraterna uppenbarligen tycker att uppklarningsprocenten när det gäller brottslighet är något som står i motsatsförhållande till ändringar när det gäller påföljder och straff. Tala om endimensionellt tänkande.

Jag uttalade i det efterföljande studioprogrammet att om det skulle visa sig att domstolar tillämpar den aktuella regeln i 29 kap. brottsbalken som en schablonregel finns det skäl att titta närmare på detta. Detta ledde också till ett separat nyhetsinslag i 22.00-nyheterna i TV4. Jag har i och för sig lite svårt att regeln i fråga skulle tillämpas som en schablonregel mot bakgrund att jag trots allt har vissa insikter i dömandets hantverk.

Här finns en länk till själva Kalla fakta-inslaget.

Här finns en länk till studioprogrammet i TV4 News.

Här finns en länk till TV4:s nyhetsprogram. Inslaget kommer 2.20 in i programmet.

Kränkande fotografering - artikel i Folkbladet

Skriver tillsammans med kollegor från de övriga Allianspartierna under rubriken "Privatliv ska vara privat" i Folkbladet. Här nedan återges innehållet i den aktuella artikeln.

"Det är viktigt att människor kan känna sig trygga i situationer där man tror sig vara ensam eller helt privat, när någon klär av sig hemma i sovrummet eller tar en dusch på semesterhotellet.

Enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har Sverige en skyldighet att uppfylla vissa krav i syfte att skydda människors personliga integritet. Fram till i dag har vi inte lyckats med det. Bland annat har det varit tillåtet att i hemlighet fotografera människors toalettbesök på ett café. Detta är något som Allianspartierna nu sätter stopp för.

Det finns fler exempel på när människor har kränkts på ställen där de har trott sig kunna vara i ensamhet. Exemplet med toaletten på caféet är taget ur verkligheten och det finns även andra fall som har visat sig falla utanför den lagstiftning som vi hittills har haft. Bland annat gick det inte att döma en hyresvärd för att han hade låtit installera en kamera i en kvinnlig hyresgästs badrum, eller den man som i hemlighet hade monterat upp en kamera i sin före detta hustrus sovrum. I flera fall har man fått använda alternativa brottsrubriceringar såsom ofredande, men i vissa fall har det inte gått att fälla den påstådda gärningsmannen för något brott.

Den tekniska utvecklingen som gör att vem som helst både kan ta och publicera filmer och bilder och på så sätt nå tusentals människor på ett par sekunder är en utveckling som berikar människors liv. Men den gör också att det är viktigare än någonsin att vi gör vad vi kan för att skydda den personliga integriteten.

En förutsättning för att det ska röra sig om kränkande fotografering i lagens mening är att den sker olovligen, men det räcker med ett tyst samtycke för att fotograferingen ska falla utanför det straffbelagda området. För att kriminaliseringen bara ska gälla den typen av fotografering som man inte ska behöva tåla ur integritetssynpunkt omfattas endast fotografering som sker på vissa platser som tillhör den enskildes privata miljö eller som är avsedda för särskilt privata förhållanden, till exempel inomhus i en bostad eller på en offentlig toalett. Det krävs också att fotograferingen sker i hemlighet, till exempel kan kameran vara dold eller att den som fotograferas är totalt omedveten om fotograferingen.

Samtidigt som det är viktigt att vi skyddar den personliga integriteten är det viktigt att vi också ser till andra samhällsintressen, såsom yttrandefriheten och informationsfriheten. Journalister och fotografer kan även fortsättningsvis bedriva sitt arbete genom att det i lagen har skrivits in ett undantag för fotografering som med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Det kan gälla fotografering i syfte att visa på missförhållanden i samhället eller i syfte att dokumentera bevisning om ett pågående brott, till exempel barn som utsätts för kränkningar i sitt hem.

Det är viktigt att människor kan känna sig trygga i situationer där man tror sig vara ensam eller helt privat, när någon klär av sig hemma i sovrummet eller tar en dusch på semesterhotellet. I och med förbudet mot kränkande fotografering tar vi ytterligare steg mot ett ordentligt och väl avvägt skydd för den personliga integriteten i en tid då detta verkligen behövs."

Här finns en länk till artikeln.

Seminarium om psykiskt sjuka våldsbrottslingar

Moderaterna i justitieutskottet har i dag anordnat ett seminarium om psykiskt sjuka våldsbrottslingar. Seminariet kommer att sändas i SVT Forum i TV2 på fredag med början kl. 13.00.

Seminariets panel bestod av fem kvalificerade personer som höll var sitt anförande. Därefter följde frågor och viss diskussion.

Seminariet innehöll följande inledande anföranden:

Vård och stöd till psykiskt störda förövare
Anders Milton, psykiatriutredare

Psykisk störning, brott och ansvar
Sten Heckscher, utredare Parlamentariska psykansvarskommittén, (SOU 2002:3)

Översyn av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen
Jerry Eriksson, regeringens utredare

Samband mellan psykisk sjukdom och våldsbrott
Martin Grann, professor i psykarisk epidemologi

Psykiatrisk vård inom rättspsykiatrin
Henrik Belfrage, professor och forskningschef rättspsykiatrin Östergötland

Det intressanta i sammanhanget är att det finns ett antal olika infallsvinklar när problematiken med psykiskt sjuka lagöverträdare och därmed sammanhängande frågor diskuteras. Problemet är att kunna hantera dessa olika infallsvinklar, eller om man vill kalla dem problemområden, samtidigt.

Man skulle kunna säga att det är tre olika aspekter som måste kunna tillgodoses i ett sammanhang om något inte ska lämnas utanför, närmare bestämt följande: 1. Framförallt allvarligare gärningars straffvärde kräver reaktioner i form av påföljder som uppfattas som någorlunda rimliga. 2. Samhället måste skyddas från de farligaste individerna (som nödvändigtvis inte alltid är psykiskt sjuka utan snarare faller utanför den kategorin). 3. De som verkligen är sjuka behöver vård.

Här finns en länk till SVT:s programtablå för fredag.

Polisstatistik för 2012

Polisen har presenterat viss statistik som gäller verksamhetsårret 2012 i publikationen "Polisen i siffror 2012". Det är Rikspolisstyrelsen har gett ut den aktuella publikationen som förutom siffror även innehåller vissa kommentarer till de siffror som redovisas.

Några av de uppgifter som finns i den aktuella publikationen är följande:

• 28 347 personer var anställda vid polisen under 2012.

• 1 400 000 brott anmäldes under året.

• 84 rån mot guldbutiker, värdebolag och banker begicks i landet.

• 21 245 internetbedrägerier anmäldes, vilket är en ökning med 42 procent jämfört med 2011.

• 2 300 000 alkoholutandningsprov togs.

• 26 529 rattfulla stoppades av Polisen.

• 223 287 personer fick böter för att de körde för fort. 67 000 av dessa upptäcktes via så kallade trafiksäkerhetskameror.

• 2 712 personer fick böter för att de inte hållit tillräckligt långt avstånd till fordonet framför sig.

• 28 810 förare fick böter för att de körde bil utan säkerhetsbälte.

• 1 753 tillstånd gavs till demonstrationer och andra former av opinionsyttringar.

 
• 1 414 986 pass utfärdades av Polisen.

Här finns en länk till den aktuella publikationen.

Riksdagsdebatt om Södertörnsleden

I fredags deltog jag i en interpellationsdebatt i riksdagen som gällde Södertörnsleden. Anledningen till debatten var att Meeri Wasberg (S) hade interpellerat infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (M) och därvid ställt frågor om vad infrastrukturministern tänkte göra för att skynda på trafikleden.

Under debatten sade jag i huvudsak följande:

"Jag kan säga att jag inte beklagar att det blir ett omtag beträffande Södertörnsleden. Jag hade beklagat det om man hade följt allt som gäller för ett modernt projekt på trafikområdet, om man hade följt de krav som ställs i miljöbalken. Under ungefär fem års tid har det stått ganska klart att Södertörnsledens gamla trafiklösning inte är miljömässigt acceptabel. Den har inte stått i överensstämmelse med miljöbalkens regler. Det är kanske inte helt lätt för alla att förstå och förhålla sig till. Det som skedde var att man från statens sida pekade på detta. Länsstyrelsen förutsatte nämligen i ett yttrande att trafikleden skulle uppfylla ett antal olika krav i miljöhänseende. Efter att staten genom länsstyrelsen sagt det kunde det påpekas även från berörda kommuners sida.

Jag tror att Södertörnsleden får en stor betydelse av det skälet att Stockholms stad kommer att börja bedriva hamnverksamhet i Norvikshamnen i Nynäshamn. Den kapacitet som finns på järnvägen från Nynäshamn är inte tillräcklig för att klara hela containertrafiken. Det är den som måste gå på Södertörnsleden, bland annat genom den kommun som jag bor i, Huddinge.

När man ska tillgodose regionala behov är det självklart att man också ska ha ett regionalt perspektiv på frågan. Men samtidigt finns det skäl att bevaka de intressen som finns hos dem som är närmast berörda av den ganska omfattande trafik som enligt senare beräkningar kommer att gå på Södertörnsleden. Det gäller i första hand de boende i Huddinge kommun.

Det är väldigt viktigt att det blir en miljömässigt acceptabel lösning. Jag vill påstå att väldigt många har tyckt att det är viktigare att leden byggs än att den står i överensstämmelse med gällande lagstiftning och att det blir en miljömässigt bra lösning.

Jag kan bara säga att man kan jämföra med Förbifart Stockholm, med 21 kilometer väg och 17 kilometer tunnel. Nu nämnde Meeri Wasberg själv att det är 22 kilometer väg, och det är 0 meter tunnel, förutom Masmolänken, som tillkom efter ett ganska omfattande arbete som egentligen initierades från Huddinge kommuns sida.

Det är viktigt och bra om man kommer framåt när det gäller olika trafiklösningar. Men det är precis lika viktigt att lösningarna uppfyller de krav som ställs i miljöbalken. Delar av Södertörnsledens sträckning berör områden av riksintresse enligt miljöbalken, men den kommer också att dras i områden där man beräknar att det ska förekomma en förhållandevis omfattande exploatering. Det är också så att det redan finns väldigt många boende där. Därför är det viktigt att miljökraven uppfylls.

Man har hela tiden argumenterat om hur viktig leden är, och det är det enda som har stått i förgrunden. Trafikverket har suttit med den planering som man fick med sig från början och som har sett ut som den gjort. Samtidigt har kommunpolitiker från olika kommuner drivit på med argument om hur viktig vägen är."

Jag har anledning att tro att "Trafikverket har gjort bedömningen att eventuella överklaganden skulle ha lett till framgång. Om man hade fortsatt på den inslagna linjen hade man i så fall fått börja om efter ytterligare fem år. Då hade det gått ungefär tio år i stället för fem. Hade man insett att man ska göra rätt och riktigt och också använt argumentationen som Meeri Wasberg har fört fram för att man ska göra rätt och riktigt, då hade vi kanske varit i ett helt annat läge i dag än vad vi faktiskt är.

Jag tycker att det är väldigt bra att Trafikverket gick till regeringen och fick börja om. Det kommer att leda till att vi når slutmålet fortare än om man med en viss typ av envishet bara argumenterat för hur viktig leden är och drivit på Trafikverket, som inte riktigt vetat hur det ska agera med den gamla planeringen som inte håller måttet. Jag ser det enbart som positivt. Det är tyvärr för sent i förhållande till vad som hade kunnat gälla. Men det är bättre än att det försvinner ytterligare år."

Här finns en länk till riksdagens hemsida där man kan läsa övriga debattinlägg i protkollet och även se en inspelning av debatten.

Krav på anställda i räddningstjänsten

I dag deltog jag i en interpellationsdebatt i riksdagen. Den aktuella debatten gällde en interpellation från Kent Ekeroth (SD) som ställts till försvarsminister Karin Enström (M). Interpellationen hade rubriken "Kvoteringsiver inom brandkåren".

Tesen i interpellationen är följande: "Antagningskraven har sänkts, diskriminering av män och svenskar har institutionaliserats. Allt detta leder till minskad säkerhet för allmänheten." Interpellationen avslutas med frågan: "Vilket anser försvarsministern ha högst prioritet: Att räddningstjänsten ska spegla befolkningssammansättningen eller att räddningstjänsten ska fokusera på att rädda liv?"

Under debatten framgick det klart att uppgifterna i interpellationen hade hämtats från personer som har en annan uppfattning om vad som bör vara räddningstjänstens innehåll än vad jag och många andra har. Modern räddningstjänst är så mycket mer än det som en del kallar för "tut och sprut". Rena räddningstjänstinsatser utgör en mycket liten del av en brandmans totala arbetstid.

I mitt första inlägg sade jag i huvudsak följande:

"Fru talman! Den här debatten blir lätt fokuserad på enskilda fall som kanske inte speglar vad det egentligen handlar om. Till att börja med vill jag säga att det är räddningstjänstens innehåll som ska styra vilka kompetenser som behövs inom räddningstjänsten. Och det har skett en utveckling. ...

Med den nya lagen om skydd mot olyckor, där huvudansvaret för säkerheten och tryggheten i samhället när det gäller de frågor som omfattas av lagstiftningen ligger på den enskilde, har räddningstjänsterna delvis en annan roll. Det är större fokus på förebyggande arbete och på att på olika sätt kunna bidra till att den enskilde kan ta sitt ansvar. Där ingår till exempel brandskyddskontroller i form av att man tittar på att större anläggningsägare uppfyller kraven på systematiskt brandskydd men också utbildning, undervisning och en mängd olika saker. Det är kontakter med olika aktörer i samhället på olika plan. Det här ska också fylla brandmännens dagliga arbetstid. ... 

När det gäller möjligheterna att utföra svåra och fysiskt krävande räddningstjänstinsatser har självklart en kommunal arbetsgivare ansvaret för att den enskilde enligt arbetsmiljölagen har den utbildning och utrustning som är nödvändig för arbetets genomförande. Men det här innebär inte att man helt okritiskt ska utgå från arbetsmetoder som man i stor utsträckning ägnade sig åt tidigare. Det som har varit dimensionerande för svensk räddningstjänst har varit rökdykningsinsatser, men det är en arbetsmetod som inte alltid används. Och det kanske är så att alla inte ska behöva klara de allra svåraste situationerna. Men däremot har man kompetenser som behövs i andra sammanhang. ...

Jag har varit räddningstjänstpolitiker på kommunal nivå sedan 80-talet, så jag har sett den här utvecklingen. Jag tycker att det är en positiv utveckling där man faktiskt värderar olika kompetenser. Pedagogisk kompetens kan vara nog så viktig om man ska få andra människor att ta sitt ansvar och förstå de utmaningar som ligger i att kunna ha en anläggning som uppfyller de krav som är rimliga att ställa. Och det handlar om att förhindra att människoliv går till spillo, att olyckor inträffar och att egendom förstörs. Det kanske också behövs kompetens som innebär att man tillför räddningsstyrkorna sjukvårdskunskaper. Det kan vara någon som tidigare har varit ambulanssjukvårdare, sjuksköterska eller undersköterska. ...

Det kan finnas behov av till exempel någon som har kompetens som sjukgymnast, eftersom det uppkommer arbetsskador ibland. Man kan behöva rehabilitera sig. Man behöver veta hur man ska träna. Jag har väldigt svårt att se att man ska måla upp någon form av motsatsförhållande mellan ambitionen att alla människor som har kompetens att tillföra ska kunna vara i räddningstjänsten och att en del inte klarar de svåraste uppgifterna."

Här finns en länk till debattinläggen. Scrolla ned till anförande 10 (mitt första inlägg) och anförande 13 (mitt andra inlägg).

Terrorismens fula tryne

Terorismens fula och fega tryne har återigen visat sig. Denna gång i Boston i USA där måltavlorna synes ha varit oskyldiga idrottsutövare som var på väg i mål i Boston maraton omkring tre timmar efter det att elitlöparna redan gått i mål. Det känns tråkigt att människor som lagt ned år och kanske stora delar av sina liv på sin träning blir oskyldiga offer för andras fega metoder.

I terrorhandlingars natur ligger att de väcker avsky, vrede, irritation, rädsla och oro. Terrorism är en form av den feges eller kanske, med andra ord, den svages krig. Måltavlorna för terrorism är oskyldiga människor som oftast är försvarslösa och saknar möjlighet att skydda sig själva i terrorögonblicket.

Terrorhandlingar var ursprungligen något som togs till för att påtvinga andra människor sin vilja i något avseende. Historiskt kom detta främst till uttryck genom att stater använde terror som en metod för att kontrollera sina medborgare. På detta sätt kommer terrorismen fortfarande till uttryck i ett antal olika länder. Vanligare är dock den situation som bilden från Boston förmedlar; att det är terrorister med nationell eller internationell koppling som begår terrorhandlingar mot civilpersoner.

Vilka som är ansvariga för terrordåden i Boston är det för tidigt att ha en uppfattning om. Att det finns skäl att vara försiktig med sådana slutsatser är en viktig lärdom att dra efter händelserna i Oslo.

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen